Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Åter i Jerusalem. Storfursten och storfurstinnan Constantin. Krigsrykten. Heta dagar. Storfurstens besök i Omars moské, religiösa liberalism, förståndiga frågor. Biskop Gobats silfverbröllop. Ett annat bröllop. Biskopens parti och konsulns parti. Det rätta partiet. Drottning Victorias födelsedag i Jerusalem. Ökenvind och dess verkningar. Rosendalen. Små utflykter. Bethanien än en gång. Diakonissorna. Efterskörd samt återblick. Ökentider; deras frukt. Systerhemmet. Lilla Richane. Min sista dag uti Jerusalem. Godt budskap. Stormigt och stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1 9
emellan östern och vestern. Civilisationen bygger hospizer,
grundar skolor och kyrkor, missioner och konsulater, odlar
marken och spinner silke i de fästningslika klostrens skydd.
Dagligen draga dock de roflystna arabstammarne närmare
staden och innevånarne känna sig allt mer osäkra så utom
som inom dess murar. Inom staden råder den turkiska
paschan, men icke rättvisan, ej heller någon visshet om
att vinna rätt på lofliga vägar. De förbättringar i
rättsförhållandena, som för den christna befolkningen sednast
blifvit försökta genom intagande af en del christna
medlemmar uti ett slags provins- och municipalråd (El
Med-schlis), hafva visat sig vara utan gagn. I allt som hörer
till styrelsen råder godtycke och — slarf. Muhammedanen
ser dessutom med misstrogna, svartsjuka ögon de christnas
framsteg, bygningar och planteringar. Öknen äfven synes
protestera mot dem, sänder ut sin heta vind och sina
odjur. Jag har mer än en gång sett räfvar makligt
promenera på höjderna näst intill Jerusalem, och härom
aftonen träffade jag en ofantlig orm slingrande sig kring
hus-knntarne i staden. Likväl växa mullbärsplanteriugarne och
silket spinnes allt ymnigare af flitiga christnas händer.
Deras idoghet och ordnande kraft, full af förhoppning, är
tydligt tillväxande; men i sakernas närvarande ställning
och under Portens styrelse-system kan man hvart
ögonblick frukta att den fredliga framfården omstörtas af
barbarerna och att barbariet segrar; och då — ve de christna
här, ve Palestina! Måtte de vesterländsk* makterna i tid
det besinna och icke längre lemna det sköna, goda landet,
det heliga landet, med vår frälsares vagga och vår
frälsares graf, skyddslöst till pris åt barbaren I Ty nu är
det så.
Äfven då muhammedanen är mild och ädel — och
såsom enskilt man finner man honom ej sällan så, — är
han oduglig att stifta ett fridens rike. Med honom
kommer nödvändigt oordningen och öknen — fatalismens
fata-litet. "Hvad har förstört din kål?" frågade Herr Hefter
en dag en turbanklädd, allvarligt utseende, arab, som vi
funno sittande, med korslagda ben bredvid sitt förtorkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
