Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Åter i Jerusalem. Storfursten och storfurstinnan Constantin. Krigsrykten. Heta dagar. Storfurstens besök i Omars moské, religiösa liberalism, förståndiga frågor. Biskop Gobats silfverbröllop. Ett annat bröllop. Biskopens parti och konsulns parti. Det rätta partiet. Drottning Victorias födelsedag i Jerusalem. Ökenvind och dess verkningar. Rosendalen. Små utflykter. Bethanien än en gång. Diakonissorna. Efterskörd samt återblick. Ökentider; deras frukt. Systerhemmet. Lilla Richane. Min sista dag uti Jerusalem. Godt budskap. Stormigt och stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
blomkåls-lan’!. Allah! svarade muhammedanen dystert.
— "Gud har tillåtit denna pröfning för mitt bästa, men
— bättre lycka en annan gång !" skulle den christne säga
och icke sky mödan att göda och vattna. För den
christne är motgången pröfning, lära, för muhammedanen är den
ett blindt öde. Hans jordiska rike har intet ideal.
Såsom Jerusalem nu är, så vet jag ingen stad och
intet ställe, der jag mera ogerna skulle vistas en längre
tid, och det fastän der är en del europeer, som hvarken
sakna goda natursgåfvor eller mer än vanlig bildning.
Sannt är, att jag midt i denna societet funnit mig ovanligt
ensam, mera ensam än annorstädes på jorden. Jag har
känt det med en slags förvåning, stundom ined smärta,
^y jaS lck° van,l dervid ; och jag har ibland frågat
mig: är det mitt fel, eller är det dessa andras fel?’’
Kanske är det ingens fel. Okentider inträffa stundom i
lifvet titan att man kan säga huru och hvarifrån.
Omständigheter, dem man i : kan beräkna, småsaker, som falla sig
vidrigt, förseelser, dem man sjelf ej märker eller förstår,
kunna vålla att vi blifva ensamma midt ibland menniskor,
dem vi gerna hade trädt närmare, och vi blifva främmande
för deras bästa lif såsom de b]ifvn främmande för vårt.
Ej heller äro sådana ökentider alldeles tillfälliga eller utan
mening för oss. Hvarföre skulle vi icke lära af dem
såsom af allt, som möter oss? Under sådana tider tvingas
man att. mera ingå i sig sjelf och se hvad man der har
att tillgå. Hvilken christen kan dessutom känna sig
ensam och vet ej, att hans lif och öden ligga i en faderlig
försyns band? Han som visat oss rägen, gick ofta ut i
ensambeten i ökn"n för att samla sig och bedja.
Sådana tankar och känslor hafva kommit till mig i
min ensamhet, oeh stundom under de långa aftnarne, då
mina ögons klenhet icke tillåtit mig annat än fullkomlig
sysslolöshet, hafva de kommit till mig med en sällsam
fröjd. Småningom har min enslighet blifvit mig kär. Jag
hade ej velat vara den oeh dess frukt förutan. Men den
har gjort det mig lätt att lemna Jerusalem; ty — jag
skall ej saknas af någon deri... Dock, hvad säger jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
