Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
ocl) för beduinerna, som lefva af rof och svärma längs
Jonlans stränder, hålla all större företagsamhet nere och
hindra innevånarne från alt åter uppbygga staden.
Tibe-rias blir väl aldrig mera hvad det en gång varit. Min
värd menade att klimat, och allt annat i nejden var godt
nog, endast folket vore bättre. Men "folket var elakt."
Judarne voro i synnerhet hårdt bemötta; de kunde ej
företaga minsta odling eller plantering. Också voro en del
judar här djupt fattiga, hade knappast dagligt bröd och
skulle svälta ihjäl om icke de förmögnare hjfilpte dem. Den
familj, der man i går aftons hade bröllop, hörde till dem,
som saknade äfven det nödvändiga; likväl hade nian der
bröllop för husets dotter, soin gifte sig ined en son af
ett lika fattigt hus. Men gifta sig måste man ju
sade Herr Weisemann. "Herren skulle väl sörja för
ut-komsten1".....
Sedan jag en god timma med rätt mycket intresse
lyssnat till min värds berättelser — ban år en tydligen
klok och förståndig man med sitt folks egendomliga
ihärdighet och drift — gick jag att taga min qvällsvard, fick
en utsökt god stekt fisk från Tiberias sjö, en skal fet
getmjölk till mitt the (ty Iierr Weisemann hade äfven the i
sitt hotel), och har sällan gjort en mig smakligare måltid.
Sedan gick jag till hvila i den stora torglika salen. Men,
o ve! natten i Herr Weisemanns hotel blef för mig lika
sömn- och fridlös, som de tvenne föregående nätterna och
— ännu värre.
Klockan sex om morgonen begaf jag mig, åtföljd af
min rnuckaro, till Tiberias heta källor. Hvita bygnader,
som resa sig vid en grön strandbugt af sjön, en knapp
half timmas väg från staden, visa badens läge. Man går
dit längs stranden. Morgonen var skön och en nordlig
vind fläktade ljufligt sval öfver den stilla sjön. En mängd
sjöfoglar, som syntes mig likna änder, lågo, väl
hundratals, och vaggade sig der utan att oroas af några jägare.
Hela stranden var liksom beströdd af ruiner (låga murar
och stenhopar), som visade att den en gång varit tätt
bebygd. Emellan dem stod, här och der, en buske rosen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
