Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1 58
"och tredje dagen skall han uppstå igen. — Ingen
förstod honom; han ensam kände högheten af detta mål,
visste att hans död skulle blifva verldens nya lif, och att
äfven do, som icke tro pà honom, skulle ej kunna värja
sig för den klarhet och det hopp han uppkallat öfver
jordelifvet, skulle ej kunna värja sig för himmelens
dragningskraft. "När jag varder upphöjd från jorden, skall jag
draga alla till mig" (Joh. 12: 32).
Åter i mitt hotel frukosterade jag oeh gick sedan,
förd af min värds son, att se den plats, der hans förra
hus bade Btått. Ett annat, rätt prydligt, hvitkalkadt hus
stod nu i dess ställe på en lodrät brant vid sjöstranden.
Utan krus förde mig min ledsagare in i ett. ljust rum, der
en Rabbi, som såg lärd, men icke god ut, gick upp och
ned med små trälådor af olivträd bundna om panna och
handlofvar. D<’ssa ornamenter, som kallas phylacterier
(oeh beteckna, såsom jng tror, förbundsarken), påsättas af
hebréern då han vill hålla en särdeles ifrig bön. Jag var
ledsen att störa den lärde herrn, men han lät sig icke
störas, kastade på mig en kall, frånvarande, blick,
besvarade icke min inlärda hälsning: ’ Salaam, Alicham !
utan fortfor att gà upp och ned i rummet, muttrande
halfhögt.
Några minuter sednare satt jag till häst och red
uppför Tiberias vestra kullar. Det var en härlig morgon.
För första gången sedan jag kommit till Tiberias hade
Libanon afkastat molnkåpan från sin uråldriga hjessa, och
det höga Sunnin (dess högsta kupol, som liknar en
elefantrygg). lyste skönt med sina snöiga fåror och fläckar
mot. den högblå binden.
Jag kände mig lätt och lycklig till mods denna
morgon, badet hade underbart vederqvickt mig, min häst bar
mig lätt som en fläkt uppföre höjderna, och med
tacksamma blickar sög jag in bilden af den vackra sjön med
dess stränder och storartade omgifning, dess odödliga
minne. Vid hvarje ny svängning af vägen log sjön emot
mig liksom hälsande och glänste i den stigande solen
under en timmas tid tills den försvann, stängd af de gula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
