Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
utgöra egentligen de lärdas klass, hvarutur man tager
både domare, "Cadis , och prester eller Imams", hvilka
tjenstgöra vid moskéerna. En Ulenia’s vishet består i hans
kännedom af Koran, hans förmåga att lägga ut alla dess
föreskrifter oeh tillämpa dein på särskilta frågor och fall.
Dessa velande bilda en stormakt i motsats till folket,
som är i hög grad ovetande. Blott undantagsvis kan en
man af arbetsfolket låsa. Ulemas äro fiender till alla
djupare reformer. Den djupaste, den christna, skulle blifva
deras väldes tillintetgörelse. Männen af folket undervisas
i de fem dagliga bönerna (Namaz) och i tvagningarne
samt lära vissa lefnadsregler, hemtade ur Koran*).
Det talar mycket för turkiska folkets ursprungliga
godhet, att just den del deraf, som får så ringa
undervisning och lefver af sina händers arbete, anses som den
*) Bland de 58 tros- och lefnadsreglorna, samlade ur Koran af
den iärde Omcr Nessifi för att tjena som en slags kateches i
skolorna, finner man många goda, såsom dessa :
"Den bäste bland menniskor är den som gör sig nyttig
för sina likar"; och:
"Dygden består icke deruti att ni vända era ansigten
inot östern eller mot vestern. Dygdige äro de, som tro på
"Gud, på den yttersta dagen, på boken och på profeten, de
"som af kärlek till Gud hjelpa sina likar, de fadcrlösa, de
"fattiga och de resande, de som återköpa fångar, som gifva
"allmosa, äro trägna i bön, uppfylla sina förbindelser, äro
"tåliga i motgången", m. m. (Cap. 2. v. 12).
Summan af dygd och af alla föreskrifter uttalas
emedlertid för mussulmannen i orden:
"Den som har sagt: det gifves blott cn Gud, denne man
"har ingått i paradiset."
Lika högt dermed står bekännelsen: "Muhammed är alla
profeters sigill (eller försegling"), d. ä. han har fulländat
profeternas rad.
Såsom jag tror mig redan hafva anmärkt förkasta
Mu-hammedanorne ingalunda judarnas och dc christnas heliga
böcker; men dc känna dem föga eller intet. De erkänna dem
såsom innehållande förutgående, förberedande uppenbarelser,
till hvilka Muhammed (den utlofvade eller "Paraklet") och
Koranen skola utgöra fulländningen.
Fr. Bremer. Kem. IV. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
