Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Mitt nya hem. Promenader. Vaknande lif i Athénas dal. Våra aftnar. En ny Iliad. Lycko-dagar. Olympion. Nya Olympiska lekar. En hal på slottet. Kung Otto och drottning Amalia. Prins Alfred. En grekisk fru om grekiska fruntimmers uppfostran. Schillers-fester. Congress-rykten. En julafton i Athén. Slut på det gamla året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland oeh dess öar.
107
kommer till Athén, alltid framstår Akropolen med dess
tempel sisoro hjelten i skådespelet, och hvarje afton gläder
jag mig på nytt att se den gamla hjelteborgen och det herrliga
färgspel, som hvar aftonsol gjuter öfver Athenas himmel
och höjder. Sjelfva Athenas stad erbjuder ett
lifvande skådespel genom mängden af nya hus, vackra gator
och promenader, som der med rask fart uppstå. En
bule-vard, planterad med de fina slokande therebint-träden,
drager sig snart rundt om staden ; torg och
trädplanteringar intaga fordna grus- och sophögars plats. Drottningen
är outtröttlig i sin förskönande verksamhet för staden och
dess närmaste omkrets, oeh snart skall ej finnas någon
europeisk modern stad, som i sköna promenader -r-
utsigterna inberäknade — kan täfla nieil Athén.
Oeh lyssnar man, en afton, från höjden af Akropolen,
vid flen tiden ilå solen bergås och skuggorna breda sig öfver
dalen, så får inan böra uppstiga derifrån ett liffullt brus
af menniskorösten herdars och dagakarlars sånger,
hjordars pinglande bjellror, rullande vagnar, regements-musik,
kyrkklockor, ett visst onämnbart gladt sorl af lifvet, som
vittnar att den underbara fogeln Phoenix stiger nr sitt
bål, skakar askan af sina vingar oeh lyfter dom till ny
flygt.
Sällan komma vi hem förr än det blifvit mörkt,
hvilket inträffar straxt efter klockan sex, och ibland
förefaller mig vägen, — som är ingen väg, endast en gropig
stig öfver skräpiga kullar — upp till Lykabettos fot,
temligen besvärlig. Ingen lampa upplyser den, ej heller vår
aflägsna gata. Men huru mörkt, det än är ute, i hemmet
är det alltid ljust, och fru Agnes alltid färdig att välkomna
oss vid den tända aftonlampan och det rikligt dukade
the-bordet.
Efter theet taga Agnes och jag våra handarbeten,
och herr H * * * låser, under njutande af sin tschibuek
eller cigarr, högt. ända till klockan tio. lian har för
denna slags, för inig så värderika läsning lika mycken lust,
som lätthet, och sä bär ofta aftonen dagens bästa frukt.
Tå detta vis ha vi nyligen läst igenom Iliaden, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
