Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En ny Corinna. En elev af M:me Recamier, Eleusis’ och dess mysterier. Examen i Arsakion. Amalion. Unga grekinnor. Morgonväkter. Tyska vänner. Massackrerna i Syrien. Greklands deltagande. Kung Ottos gästfrihet. Samtal med drottningen. Grefvinnan Dora d’Istria. Athén under Juni månad. Afresa till öarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
229
"Aristoteles", — så säger en lärd Skoliast (Synesins) —
"anser att de invigda icke fingo lära något bestämdt, men
"att de undfingo vissa intryck, som verkade vissa
själstillstånd."
Cicero yttrar i sin afhandling om gudarnas natur,att
de "Eleusinska mysterierna gåfvo utsigter öfver naturens
väsen, men icke i theologien."
Bekant är det likväl att Eschylus blef at Areopagen i
Athén pliktfälld för det han i en framställning af
Eumeni-derna blottat en scen ur Eleusis’ mysterier.
Samvetsgranna fornforskare anse sig säkra om följande:
Mythen om Ceres’ sökande och återfinnande af sin
dotter framställdes företrädesvis i mysteriernas heliga drama.
Samma idé återgafs äfven symboliskt genom en
framställning af sädeskornets hemlighetsfulla döende i jorden
för att uppstå ofvan den till ett nytt lif.
Motsvarande bilder uttalades i mythen om den
Phry-giske Dionysus, som äfven kallades" Jaekos" och "Dionysos
Zagreus" (eller den sönderslitne). Denna myth, som
anses genom Orphiska prester hafva blifvit införd i Eleusis,
säger att Dionysus, Zeus’ son med Persephone (Proserpina),
blef söndersliten afTitanerna. Men Athena räddar hans
ryckande hjerta och förer det t.ill Zeus, som — slukar det
och derefter föder på nytt Dionysos. Detta uppträde, som
tros äfvenså ha blifvit framstäldt i Eleusis’ "heliga
drama," bildade, jemte Ceres’ återfinnande af sin dotter samt
hvetekornets döende och derpå följande uppspirande, en
grupp af symboliska scener, som synas utgjort likasom
kärnan af de Eleusinska mysterierna. För oss visa de sig
härmed som prophetiska drömmar, dunkla, men icke
meningslösa, om det faktum, som döden döljer, men som en
dag skulle framstå på jorden i en historisk uppenbarelses
kraft. Såsom ett särskildt drag af djup skådning måste vi
anse, att i Ceres-mythen det är modrens sorg öfver sin
förlorade älskling, som betvingar gudarna och förer
Proserpina ur skuggornas rike.
Dionysus, hvars dyrkan var vid Eleusis förbunden med
den af Ceres och Proserpina, framställes af de bästa
Grekiska bildstoder, som en ädel yngling med ett drag af ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
