Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En ny Corinna. En elev af M:me Recamier, Eleusis’ och dess mysterier. Examen i Arsakion. Amalion. Unga grekinnor. Morgonväkter. Tyska vänner. Massackrerna i Syrien. Greklands deltagande. Kung Ottos gästfrihet. Samtal med drottningen. Grefvinnan Dora d’Istria. Athén under Juni månad. Afresa till öarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Trettiondeförst-a stationen.
mod och längtan i sitt sköna ansigte. Äfven Ceres’ ädla
hufvud har ett liknande uttryck. Man skulle kunna säga att de
ännu dväljas i skuggornas verld och tråna till ljuset.
Fornforskarne anse sig jemväl vissa derom att vid
mysteriernas framställning sceniska effekter af ljus och
skuggor begagnades för att upphöja de förras verkan, och att
slutligen gudabilderna framträdde ur skymmande höljen för
de iavigdas blickar, belysta (såsom en del tro genom en
öppning i taket) på ett öfverraskande och bländande sätt.
Jag har nu framlagt allt hvad jag ur de bästa äldre
och nyare källor kunnat inhemta öfver Eleusis’ mysterier,
och det är, såsom jag redan anmärkt, ganska litet. Detta
lilla, jernfördt med mysteriernas stora rykte och med
deras stränga hemlighållande, hvartill Eleusis’ prester
och invigda voro förbundna, ha fört mig till den slutsats,
att litet frimureri-charlataneri var här med i spelet, och
att mysterierna ej innehöllo något väsendtligt öfver lifvets
och dödens mysterium, som icke redan, dunklare eller
klarare, fanns uti folktron, ehuru det genom theatraliska
föreställningar ocb effekter erhöll en förstärkt accent.
Säkert synes det mig, att om Sophokles verkligen haft
allvar med sitt utrop öfver de dödligas sällhet, "som skådat
Eleusis’ mysterier", så skulle ban icke låtit sin ädla,
hjel-temodiga Antigone gå till döden utan en stråle af ljuB
eller hopp om ett lif och en lön bortom den. Och bland
alla den grekiska scenens hjeltar och hjeltinnor vet jag
icke en, som säger oss något mer derom.
Men ett bestämdare vittnesbörd än dessa stumhetens,
låter mig tro att de sägner om de saligas boningar efter
döden och de fördömdas hem, om de Elyseiska fälten,
och om Tartaren, m. fl. sägner och scener, hvilka vi från
barndomen äro vanda att anse såsom företrädesvis
hörande till Grekernas religionslära, icke tillhörde Grekernas
folktro eller representerades i de Eleusinska mysterierna
på den tid, då dessa sednare voro i deras högsta anseende.
Jag har redan nämnt, att Socrates icke brydde sig
om att låta sig vigas in i Eleusis’ mysterier. Han ansåg
sig troligtvis känna högre, skönare läror än dera dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
