Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En ny Corinna. En elev af M:me Recamier, Eleusis’ och dess mysterier. Examen i Arsakion. Amalion. Unga grekinnor. Morgonväkter. Tyska vänner. Massackrerna i Syrien. Greklands deltagande. Kung Ottos gästfrihet. Samtal med drottningen. Grefvinnan Dora d’Istria. Athén under Juni månad. Afresa till öarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
235
lag." Hvad framsteg det helleniska medvetandet om
själarnas tillstånd i underjordens rike än må hafva gjort
framom den tid då Homér låter Achilles’ skugga klaga:
heldre som dagsverkskat 1 på landet jag önskade tjena
hos en behöfvande man, som sjelf knappt egde sin bergning,
än att beherrska som drott de själades samtliga skaror, *)
så bar det tydligen ej ännu vid Perikles’ tid kommit ur
Hades (skuggornas rike).
Men ett drag vid dessa mysteriers firande synes mig,
i mer än en bemärkelse, skönt betydelsefullt. De, som
invigdes i de stora mysterierna (hvilka firades om hösten),
fingo med sig derifrån ett matt hvete. Detta gafs äfven
såsom segerpris i vissa kämpalekar på stället. När man
sammanhåller detta med den ceremoni i mysterierna, som
framställde sädens döende i jorden för att uppspira derur
och bära mångdubblad frukt, samt med Ceres- och
Proser-pina mythen, så blir det mig klart att de i Eleusis’
mysterier invigda hemförde derifrån ett lefvande frö till en ädel
odödlighetslära, ehuru det ännu låg fördoldt i sin hylsa.
Tänkande, fromma själar kunde lära något af det mått hvete
de hemförde från Eleusis, något för hoppet och
aningen. De kunde tänka: "Menniskorna äro ock sädeskorn;
de dö, gömmas i jorden för att åter upplefva — såsom
hvetkornet!" Ack! litet nog var detta mått af hopp
och tröst; men det var dock något för den frågande,
äl-kande själen. De flesta af dem, som kommo till Eleusis,
torde ej ha behöft mer. Grekerna lefde kraftigt i den
jordiska verkligheten, och deras blick bortom denna var
mindre skarp än den af mera allvarsamma,
djupsinniga folk. Själar sådana, som Sokrates’ och Platos,
kunde dock ej tillfredställas af Eleusis’ mått af hvete och
ljus. Hvad som uti dessa ännu låg doldt i skuggornas
rike, utvecklads de i tankens rena luft. Plato uttalade,
såsom afslutning af den antika verldens medvetande om
lifvet: behofvet af visshet om- den personliga
uppståndelsen, om lifvets fullföljande bortom döden, och om belöning
*) Odysseija 10:de sången. Joh. öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
