Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En ny Corinna. En elev af M:me Recamier, Eleusis’ och dess mysterier. Examen i Arsakion. Amalion. Unga grekinnor. Morgonväkter. Tyska vänner. Massackrerna i Syrien. Greklands deltagande. Kung Ottos gästfrihet. Samtal med drottningen. Grefvinnan Dora d’Istria. Athén under Juni månad. Afresa till öarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Trettiondeförst-a stationen.
den första si i hans hjerta som i hans conselj. Men om
drottningen vore t. ex. furstinnan M***?!r... .
Om aftonen stod jag med denna på hennes balkong.
Nymånen gjöt genom skymningen sitt silfversken öfver
hennes hufvud, en dubbel hvit jasmin spridde sin starka
doft ur hennes mörkbruna hår, under det hon med
vemodigt uttryck blickade ut i den fria dunkla rymden.
Hon var romantiskt skön i denna stund. Att hon icke
var lycklig, det såg och det visste jag. I hennes själ låg
dock ingenting mörkt eller sjelfviskt, det såg och visste
jag äfven. Bör väl en rikt begåfvad qvinna låta fängsla,
tillintetgöra sin existens af en make, som icke en gång
förstår att uppskatta hennes offer för hans skull, en man
dessutom, hvilken hon, enligt grekiska bruk, äktat, såsomen
osjelfständig flicka, utan att hennes tanke eller hjerta
blifvit rådfrågade? Alla verldens drottningar och
doma-rinnor kunna ej öfvertyga mig härom ! — Jag skall alltid
minnas hennes blick denna sista afton, som jag såg henne
på Greklands jord, denna sorgsna, i fjerran riktade blick,
som sade mig, att hon för sig och sitt fördolda lif sökte
en domare, ieke på jorden. —
Jag minnes också, och med nöje en annan stund, då
jag såg hos henne icke den tyst lidande qvinnan, utan
•narare den modiga amazonen. Vi hade tillbringat
aftonen vid Eleusis’ vik, och sedan vi undfägnats med kaffe
och kakor, som fru Agnes uppdukat på stranden,
samtalade vi om de gamla gudalärornas förhållande till
christen-domen. Furstinnan, i själ och hjerta en grekinna,
förordade forn-grekerna8 förmenskligande af gudomligheten, jag
talade för den Indiska Buddha-lärans försök att lyfta
menniskan till ett gudomligt lif; herr Hansen kritiserade
båda lärorna, den förra emedan den låter det gudomliga
försvinna i det menskliga, den sednare emedan den låter
det menskliga försvinna i ett gudomligt — intet, och
framhöll deremot det sjelfständiga och normala i judarnas
gudsbegrepp: En Gud och styresman, som, sjelf person,
uppfostrar menniskorna till sjelfständiga och fullkomliga
personligheter. Under det vi talade sänkte sig solen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
