Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
13
han» boning, bana tempel derföre förstöras? Hade icke
intelligensens och bildningens gud pà sitt vis banat vägen
för denna högre uppenbarelse ? Hade han icke lyst och
ledt oeh lifvat millioner själar och fört dera ett stycke
tram på vägen ur det gamla mörkret? O, menniskors
blindhet och fåkunnighet 1. . .
Delos är nu en öde ö, och en fullkomlig vildmark.
Utom några getter och ett par amå herdegossar sågo vi
icke några lefvande väsen — familjen vid den heliga
dammen undantagen. Marken är betäckt af den låga
there-bintbuskin, hvars friska grönska fägnar ögat. Den unge
M * * besteg öns högsta punkt, höjden Kynthos,
hvarifrån ban såg de stora och små cykladerna i krets omgifva
den fordom heliga ön. Deruppe voro lemningar af ett
tempel. Solhettan, stenarne och marmorspillrorne, som
betäcka kullens sidor, afhöllo mig från att följa honom. På
vägen dit upp ser man marmorposterna till en port, som
synes ha fört till en gång inåt berget. Solhettan på den
skugglösa ön blef oss plågsam, och vi voro glada att
komma åter till vår lilla kutter för att finna skugga och
middag. Mot aftonen läto vi ro oss till Khenea,
grafvar-nes ö, skiljd från Delos endast genom ett smalt sund.
Här kommo vi genast in i en hel stad af grafvar,
eller hvad som en gång varit en stad af grafvar och
mo-numenter, en de dödas stad. Men här hade fanatismen
eller vandalismen och roflystnaden härjat ännu grundligare
än på Delos. Ty icke blott voro marmorvårdarne
omstörtade, söndersplittrade, grafvarna voro uppgräfda,
grafkam-rarne utplundrade. Skattgräfvarne hade endast lemnat
några murar qvar. Hvad af monumenternas konstverk
kunnat bortföras, har man bortfört. Ändå såg jag några
utmärkt vackra, låga marmoraltaren, liknande kapitaler, prydda
med guirlander af frukter och blommor i hög relief. Vid
bestigandet af Rheneas strand såg jag ligga för min fot en
grafsten, föreställande en af dessa vackra afskedsscener,
som man ofta ser på grekiska och romerska grafvårdar.
Blott en figur var qvar på denn.i, och det var en mans.
Det är han, som tar afsked och står mod handen utsträckt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
