Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Trcttiondefittonde stationen.
förmodligen till sin maka. Ehuru skadad, har gejtalten
dock en ädel hållning, och detta stycke minnesvård
flyttades, jemte några andra fragmenter till kuttern.
Endast den Bida af Rhenea, som vetter åt Delcs,
synes ha varit bebygd med grafvar. Det öfriga af ön är
en öde mark, såsom Delos, och, faBtän mera utsträckt än
Delos, har den inga minnesmärken utom några lemningar
af ett hvitt marmortempel på höjden. Först efter
solnedgången lemnade vi den härjade grafstaden för att gå om
bord. Då jag kom mot stranden låg den lilla kuttern
så vacker på den spegelklara hafsbugten, aftonen var så
skön, haf och himmel glänste så klara i aftonrodnadens
ljus, att jag, oaktadt det sorgliga intrycket af öarnes
tem-pel- och grafruiner, intogs af stundens behag och kände
blott nöjet af att lefva och resa, såsom vi gjorde det nu.
Apollo, de grekiska templen och minnesvårdarne, de hafva
haft sin tid och sin dag. Hvarföre skulle jag sörja öfver
att den är förbi? "Allt har sin tid", säger den vise
Salomo ! Och åter hade vi den skönaste nattliga färd till
Naxos.
I morgonrodnadens ljus nalkades vi Naxos, som med
sina höga spetsar, Monte Koronos och Monte Zevs, sin
stora hvita marmorport till det fordna Dionysus-templet
reste sig hög framför oss ur vågorna, den högsta, största
och skönaste af grekiska Archipelagens öar. Midtemot
Naxos och skiljd ifrån den blott genom ett bredt sund,
ligger Paros, med sin höga, mjukt vågiga marmorrygg.
Yi kastade ankar utanför redden till staden Naxia; ty
Naxos har ingen hamn, hvilket vi snart fingo erfara på
oangenämt vis, då en stark nordanvind (här kallad
Mel-temm) började blåsa och försatte kuttern i stark vaggning.
Vi förfogade oss derföre, ej utan svårighet i land—brygga
och landstigningsanstalter funnos inga — och gingo upp i
staden för att aflemna våra rekommendationsbref.
Staden Naxia påminte mig litet om Jaffa, men har
inga palmer, och ser prosaisk och ledsam ut med sina
klungor af oprydda hvitkalkade hus. Vi klättrade först
upp — ty äfven Naxia ligger på en klippa, dock ej spets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
