Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Trcttiondefittonde stationen.
i famnen af gröna skogsdungar, sin rikedom af rinnande
vatten, plataner och rosenlager, föreföll oss paradisiskt
täck. Man kunde knappt önska sig ett skönare
sommar-vistande. Skada blott att man der är nära tvä timmars
väg ifr&n hafvet och icke ser det. De största och
skönaste trådgårdarn» och oliv-plantagerna tillhöra en
jesuiter-orden, som har ett kloster i Nnxia och skulle ha ett i
Melauès, men nöjer sig med att ha der en
trädgårdsmästare samt en broder, som är förvaltare öfver egendomen.
En annan vacker campagne, med hus och trädgård i
Venetiansk styl, tillhör en familj Somariva, men som nu icke
bodde der. Vid vår återkomst till Naxia infann sig den
gamla Kyrios Somariva, och erbjöd oss sin villa för den
tid vi ön kade vistas på ön. Jag tackade mycket Och
bad att i så fall han ville tillåta oss att hyra villan. Men
det tog han ganska illa, och ville icke höra talas om
något sådant. Han bad mig anse villa Somariva som min.
"Jag gör dermed blott min skyldighet", tillade han, "då
ni har den godheten att besöka vår ö!" Detta liknar ju
gyllne ålderns sagolika gästfrihet Kyrios Somariva talar
väl fransyska och är af den gamla frankiska adeln, som
under medeltiden ägde större delen af Naxos och hvars
vapen man ser mejslade öfver flera portar och hus i
staden. Nu lefva här blott några och trettio afkomlingar af
dessa familjer; men med deras rikedom och makt är det
ute. Jag är emellertid glad att ha funnit ett hem för
sommmaren på Naxos i fall vi icke förälska oss i
Santo-rin, dess luft, dess bad, dess drufvor, dess "Vino santo",
och dess ovanliga skönhet, och stadna der. Detta är
frågan. För att lösa den måste vi först se Santorin, och
derföre längtar jag äfven att kunna afresa. Jag fruktar
också att missbruka gästfriheten i huset, der vi bi-finna
oss, ehuru d:r Damiralos är en alltför älskvärd och
belef-vad man för att låta oss ana något sådant, och hans
vackra unga fru, (som ammar sin andra son, en den
präktigaste och gladaste lilla gosse), är en så god och vänlig
värdinna, att hon lemnar oss ingenting att önska. Vi
undfägnas hvar dag med den grekiska "suppa’n", en mustig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
