Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
17
med citron syrad köttsoppa, tjock af risgryn, hvilken jag
finner särdeles suiaklig, och med det läckraste fårkött, m. fl.
goda grekiska rätter, kakor, frukter, ost, oliver,
aparanthus-eller bacchus vin, med smak af nektar och färg af flytande
guld. Allt i huset är dessutom comfortabelt och godt.
Men — jag längtar till hafs åter. Nu just tyckes
stormens vinge mattas. Ute på hafvet synas vågorna mindre
hvitskummiga. Detta är fjerde dagens morgon sedan vi
kommo till Naxos. Och nu kom vår kapten med
budskapet, att vi kunna gå till segels. Hurrah !. . . .
På hafvet, den 13:de Juli.
Yi nalkas Santorin. Dess ofantliga krater, lik en
hög, bruten stenring, öppnar sig mot oss och låter Be en
lodrät, i cirkelrundning uppstigande mur med mångfärgade
"strata" eller jordlager, gula, röda, hvitgrå, violetta m. m.;
en högst besynnerlig anblick! Högst upp på kanten af
kratern lysa hvita städer. Utansidan af ringen är vackert
grön och sluttar mjukt ned mot hafvet. Det är mot denna
mångfärgade vulkaniska famn, som vi nalkas såsom i
högtidlig procession; ty vindstilla låter vår lilla kutter blott
långsamt skrida framåt under djupa bugningar emellan
svallvågorna, som ännu hafva sig efter stormen.
Emellertid skrifver jag, sittande på däck, och har god tid att
betrakta den vulkaniska ön genom en bred öppning i den
naturliga muren kring dess ofantliga bassäng.
Det var en gång för — jag vet icke huru länge
sedan — då denna ö var en hög, grön kulle, för sin sköna
bildning och sin fruktbarhet kallad Callisto (den sköna).
Så koin en dag, då plötsligt toppen af kullen sjönk in och
rök och lågor bröto upp från dess ställe. När de lade
sig var midten af ön förvandlad till en bassäng med
väggar af niohundra till ett tusen fots höjd, sådana de stå
ännu i dag. Ifrån denna period kallades Callisto Thera
eller "odjuret" ända tills den ställdes under
kejsarin-Fr. Bremer. Resa. VI. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
