Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Trcttiondefittonde stationen.
nan Santa Irenes skydd, och efter henne fick namnet
San-torin. Detta var sedan man upptäckt att den af
underjordisk eld bearbetade jorden gaf rikare vinskördar och
ett bättre vin än någonsin förr. Och ehuru tid efter
annan nya utbrott ur öns inre utvisa faran af att bebo den,
har den af flitiga och vinningslystna menniskor allt sedan
blifvit odlad och bebygd, så att den nu utgör en af de
rikaste och folkriknste af de mindre cykladerna.
Vinden faller allt mer, seglen flacka, det ser
tvifvelaktigt ut om vi i dag kunna komma in i kraterfamnen.
Jag vill emellertid med några ord redogöra för vår seglats
från Naxos. Men säga huru herrlig den kändes, denna
morgon och förmiddag, då vi på de glittrande vågorna
flögo söderut, seglen svällda af meltemmens
(nordanvindens) afskedsfläktar, det kan jag icke; jag satt på däcket,
likasom mer än en dag förr under denna resa, tyst, för
lycklig för att tala, och nästan fruktande att med ett ord
afbryta musiken af de plaskande vågorna, af de smekande
vindarne, och lemnade mig helt åt njutningen af stundens
sagolikt sköna lif. Alla andra om bord voro tysta som
jag, alla tycktes fira en lifvets helgdagsstund, äfven den
lilla, muntra, oroliga "Pistie", kaptenens hund och allas
vår gunstling. Småningom blefvo fläktarne mattare, slutligen
så svaga att de ej mer svällde våra segel. Obeskrifligt
skön var solnedgången bakom ön Syplinos, hvars klippor
stego fram ur hafvet med skarpa konturer såsom af
altaren och pyramider, makalös var den harmoniska
renheten af hafvets ljusblå och himlens i ljusrödt och violett
skiftande färger vid horizonten. Halfva natten sqvalpade
vi utanför los ; först mot morgonen lyckades vi löpa in i
dess hamn. Inloppet är smalt, men hamnen sjelf är
förträfflig och kringsluten af höga, grönskande stränder,
nästan som en insjö. Till höger om inloppet ligger på sin
klippterrass en i vacker byzantinsk styl nybygd kyrka,
bländande hvit, helgad åt Santa Irene. Några af de i
amphi-teater stigande höjderna kring den nästan cirkelrunda
hamnen visa terrassodling. På den högsta af dem ligger,
pyra-midlikt uppstigande, den lilla staden los med hvita hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
