Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
33
har den gamla verlden burit sin frukt och ingått i
ålderdomens lif för att icke mer skåda nya vårar? Eller härrör
dess matta lif af menniskornas fel? Hvilar den, såsom en
jord i träde, för att ännu en gång bära rika skördar när
en ny vår kommer! Jag vill tro det sednare.
Om oftonen. Vännerna återkommo efter en mycket
tröttsam färd, bedragna på det Apolloniska templet, som
de funno förvandladt i ett grekiskt kapell och med föga
lemningar af dess förra skönhet; men de hade blifvit
intresserade af lifvet, gästfriheten och de gamla sederna i
den lilla staden Sikynos, hvars Dimarch inbjöd dem i Bitt
hus och undfägnade dem på bästa vis. Skiljda från
verlden och utan någon läkare, lefva menniskorna här länge,
blifva 80 till 100 år gamla. Dock om något ondt
kommer — såsom benröta hos barn — så lemnas det att
tillväxa tills det blir obotligt.
Vi skola afsegla i natt för att begifva oss till
Syph-nos, en af de täckaste och källrikaste af de mindre
Cy-kladerna. På Anaplii få vi ej tänka. Vinden är emot.
Marmorn vik, Paros den 20:de Juli.
I hamn.
Vildt vindarne susa,
högt vågorna brusa;
men kungssnäckau hvilar trygg i sin hamn
I marmor-öns famn.
Själ lilla, stilla!
All verldens storm cch villa
rycker dig ej ur tryggaste hamn,
Guds faders famn!
Så sjunger det i mig i dag, då vi, efter ett par dygns
stormig färd på hafvet, ligga stilla i en liten vacker bugt
af Paros, som på kartan kallas "Marmora-bay". Vi
vaggas af vågorna, men äro dock tryggade för den häftiga
Fr. Br t mer. Resa. VI. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
