Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Afton vid Korinth. En grekisk arftagerska. Skiftande väderlycka. Skön morgonfärd. Den heliga skogen. Delphi, dess källor och tempel. Oraklet. Amphiktyoner-rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Fyrationdeljertle stationen.
såg jag mig omkring. Framför oss utbredde sig en
grönskande, odlad slätt, till större delen beväxt med lummig
olivskog, som upptog hela trakten emellan byn Kryso på
en hög bergterrass i öster och staden Scilona (eller
Am-phi8sa), som lyste hvit vid bergens fot långt i vester om
oss. Bortom olivskogen reste sig amphitheatraliskt stora
bergmassor, till höger Cirphis’, till venster Parnassens.
Emellan dessa gick vår väg till Delphi. På stranden rörde
sig folklifvet i pittoreska gestalter. Bland kreaturen
anmärkte jag två kameler. De voro från Salona, der man
sedan gamla tider bibehållit dessa slags djur; men de
syntes mig små och klena, urartade afkomlingar af sina höga
asiatiska stamfäder. Morgonluften var kall, men så ren
och liffull, att den ingaf mig lust att dansa. Snart fingo
vi hästar och avojarder. Man gaf mig en vacker, hvit
häst och en ståtlig ledsven i fustanell. Vi anförde
tåget.
Man kan välja emellan två vägar för resan från Athén
till Delphi, den ena till lands, (två och en half dagsresa)
genom Böotien och Livadien, den andra sjöledes på
Korinthiska viken till Itea, hvarifrån man endast har tre
timmars väg till Delphi. Jag hade valt den sednare, vill du
veta hvarföre?
Först: emedan jag ville hafva intrycket af Delphi och
dess omgifningar i resans och sinnets morgonstund, innan
kroppen hunnit tröttas af besvärliga dagsresor och
(kanhända) sömnlösa nätter, och för det andra : emedan Apollo
sjelf här visat vägen. Det måste jag förklara.
En gång — så säger den äldsta sagan om Delphi,
bevarad i en Homerisk sång — strandade ett fartyg från
Kreta på Iteas (då Kirrhas) redd; en delphin hade, lekande
och tumlande i vågorna, ledt det dit. På en gång
svänger den sig, likt en lågande meteor, upp bland bergen med
en glans, som upplyser hela "Krissa" och förfärar dess
innevånare. Så svänger den sig "som en tanke" åter ned
på skeppet och står der plötsligen förvandlad till en skön
yngling, ger sig tillkänna för Kretenserna såsom Apollo,
befaller dem att draga fartyget upp på land, att resa ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
