Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Afton vid Korinth. En grekisk arftagerska. Skiftande väderlycka. Skön morgonfärd. Den heliga skogen. Delphi, dess källor och tempel. Oraklet. Amphiktyoner-rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
133
altare vid hafsbränningen, och att följa honom till Pytho.
Spelande på zithra går han framför dem, vägen uppför till
Krissa och vidare till Delphi högdal, der han dräper
ormen Pytho och grundar sin helgedom.
Just denna väg ville jag följa. Om gamle Helios
icke velat lysa mig på den, om Eolus hade beherrskat
Parnassens och Delphis pass, så — — hade det varit
ledsamt. Men nu — huru skall jag kunna beskrifva intrycken
af denna sköna morgon, då jag på min goda, hvita häst
red in i den djupa, mils-vida olivskogen och sedan uppför
bergen till Delphi?!
Vi gåfvo endast en flyktig blick åt lemningarne på
stranden af Kirrha, "det gudlösa Kirrha", som röfvade
pilgrimerna på deras väg till Delphi och derföre förstördes
på befallning af Amphiktyon-rådet, som vakade öfver
helgedomens rätt; vi lemnade på venster hand Salona, vid
foten af Parnassen, och togo vägen åt nordost mot Kryso,
som lyste hvit, badad af morgonsolen på en hög afsats
bland bergen.
Hästarnes utstyrsel var densamma, som i Arkadien:
en tågstump om nosen, ett par andra som stigbyglar,
otympliga klossar till sadlar, på hvilka vi sutto uimärkt beqvämt
när de blifvit täckta med kuddar och täcken. Vi redo
först genom vinland och trädgårdar, sedan in i olivskogen.
Vinden, som andats litet kylig från bergen, kändes alls
icke här. Höga och kraftiga, med tusenåriga stammar,
stodo rundtom oss de sköna träden, med yfviga kronor,
flätande i hvarandra sina finlöfviga grenar, fulla af frukter.
För första gången såg jag olivskogen i dess ideala
fullkomlighet, icke blott enstaka, sköna träd eller glesa
lundar, såsom i Palestina, icke i putsade planteringar och med
klippta kronor, såsom kring Athén, utan olivskogen sådan
Gud skapat den, i ursprunglig skönhet,piådan den stod, då
Greklands jord var full af gudastoder och heliga lundar,
sådan den stod här i de dagar, då Strabo berömde
"skogen emellan Krissa och Salona såsom den skönaste i
Grekland." 3De djupa skuggorna under de högstammiga trädens
kronor, de gyllne soldagrar, som här och der bröto in ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
