Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Under Januari månad. Theseus-platsen. Två fester. Grekiska tablåer. Öfverraskande dödsfall. Kungen och de nya kamrarne. Stigande knot och hotande tecken. Schweitziska sorgehemmet. Påskdagen i Athéns protestantiska kyrka. Fest vid Liossa. Syn af Athéna-dalen från Kolonos. Promenader i den gamla staden. April månad. Om den grekiska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Fyrationdeljertle stationen.
skopen af Rom, dröjde icke att besvara artigheten, och
uppträdde den 2 6:te Juli för att på samma sätt och i alla
former excommunicera biskopen af Rom och hans läror.
Från denna stund blefvo de österländska och vesterlåndska
kyrkorna oförsonligt åtskiljda och ha förblifvit det intill
den dag i dag.
Man känner allmänt huru den romerska kyrkan på
sitt håll fortgick från seger till seger, från välde till välde,
och från missbruk till missbruk, ända tills den inom sitt
eget sköte väckte — den protestantiska kyrkan, för
hvilken den måste gifva vika. Man vet ock huru denna
sednare framgått, utbredande sig öfver tvenne verldsdelar och
ingjutande i sjelfva moderkyrkan sitt renande, förnvande
lif.
Den grekiska kyrkan christnade Ryssland; men hela
dess kraft upptogs snart till värjande af dess eget bestånd
emot den eröfrande muhaiumedanismen. Dessutom hade den
redan dömt sig sjelf till stillestånd på den punkt, der den
stod, då den stora skilsmessan ined vesterlåndska kyrkan
inträdde. Den hade förklarat sig antaga såsom ofelbar
sanning allt hvad de första stora, sju, allinänliga synoderna
stadgat, men icke hvad de sednare, under romerska stolens
inflytande, förordnat, och härvid skulle den förblifva intill
dess den christna kyrkan åter vore förenad och
representerades på allmänliga synoder; ty endast sådana kunde
hafva för hela christenheten allmänt gällande kraft.
Den gemensamma grekiska kyrkans bekännelse
sammanfattades, år 11)42, af den ryske metropolitanen Petrus
Mogilas i en codex, hvilken på en synod i Jerusalem
undertecknades af samtliga grekiska biskopar och antogs af
Peter den store, samt af hela grekiska kyrkan, såsom:
Christi katholska-apostoliska kyrkas orthodoxa
trosbekännelse."
Enligt denna antager den grekiska kyrkan, liksom den
romerska, både biheln och traditionen såsom trons källor.
Till traditionen räknar den förnämligast de läror, som
apostlarne och de grekiska kyrkofäderna, i synnerhet
Johan af Damaskus, muntligen uttalat. Den erkänner, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
