Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
227
solens strålar trängde in i den tysta, doftrika skogen.
Luften var morgonfrisk och ljuf, det var en tjusande färd.
Enda sorgliga syn var den af de sköna tallarne, just de
största och vackraste, som längs med hela vägen voro illa
tilltygade genom djupa inhuggningar och inskärningar i
stammarne för att tappa af tallsafven hvarmed grekerna
försätta sitt vin, göra det onjutbart för främlingar,
odugligt till utförsel, under det de dermed förstöra sin
tallskog. Ty träden, behandlade på detta barbariska vis,
tvina och dö inom kort. "Dembirasi! det växer väl nya!"
Men icke sällan ser man den unga skogen, på långa
sträckor. svart efter skogseld, som uppkommer genom de
nomadiserande herdarnas vårdslöshet vid behandlingen af det
vådliga elementet. Andra fiender till den unga skogen äro
en mängd folk, som dagligen hugga och skära fritt på
bergen alla buskar och plantor, lasta dem på åsnor och föra
in till staden att sälja. I Athén ser man dagligen flockar
af tio, tolf till tjugu åsnor, som komma trippande, högt
lastade med gröna buskväxter och plantor, spridande aromatisk
vällukt vidt omkring. Men de afskalade höjderna, från
hvilka de komma, bli allt kalare, allt mindre mäktiga att
suga skyarnes must och meddela den åt jordens källor och
floder. Menniskan i Grekland förstår icke ännu att
naturen, att jorden måste behandlas som en vän, om den icke
skall bli hennes ovän.
Efter tre timmars fart genom den tysta, djupa skogen
voro vi på höjden af en ås, från hvilken öppnade sig en
härlig utsigt öfver den fjerran slätten, Marathons slätt, och
det blå hafsbandet emellan den och Eubea. Hafsvinden
andades ljufligt frisk och sval emot oss. Det dröjde väl
ännu två timmar innan vi på den sakta sluttande vägen
nedkommo på slätten. Vi funno hela dess nedre hälft längs
med kusten täckt af yppiga skördar, dels af råg, dels af
fyraradigt korn, som sakta böljade för vinden. Hvilket
monument kunde vara skönare för de tappre, hvilkas stoft
här hade blandats med jorden! Deras kamp hade, ännu efter
årtusenden, beredt Grekland frihet och frid. Den säd de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
