Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
239
nu der för "Återlösaren" (Soter). Vi buro ihop bränsle,
gjorde upp en lustig eld, hvarvid en vänlig vandringsman
"Dimitri" (de fleerta greker af folket heta Dimitri eller
Georgi) var oss bebjelplig, kokade kaffe och undfägnade
oss och våra grekiska tjenare. Derefter begåfvo vi oss
till fots till Pitcairni. Stället, der man finner
petreficater-na, är stranden af en liten forsande bäck vid foten af en
sandstensås, uti hvilken vattnet, i förening med jordras,
Bkurit ut en slags circus. I jordlagren rundt omkring
denna finner man massor af dessa antediluvianska
lemningar, hvilkas oberäkneligt höga ålder antydes af
krystallfor-mationen i det inre af benpiporna. Vi uppsamlade en
mängd af dëssa kuriosa, som jag ämnar låta resa till
Sverge. Solen sken nu åter, den klara bäcken sorlade
muntert emellan täcka buketter af buskar och löfträd längs
med den förflodiska grafmuren, som med gula och bruna
jordlager reser sig tvärt, liksom afskuren, på andra sidan
om den lilla floden. Det unga lifvet sjöng sina vårsånger
öfver det förflutnas mausoleum, medan regnets droppar
glänste likt tårar på lofven, som bekransade det och som,
äfven de, snart skulle falla och, vissnade, öka desS mull.
Naturens predikan är i grunden ingen annan än denna:
låt oss äta och dricka, i morgon skola vi dö!"
Medan solnedgången och aftonrodnaden ined
skiftande, småningom bortdöende dagrar belyste nejden, foro
vi hem. Under hemfärden gladde jag mig öfver de
härliga sädesfälten, de stora betande hjordarne, de odlingens
och välståndets framsteg, som på alla håll vittna om
fredens och det ordnade, fria samhällsskickets välsignelser.
Jag har ingenstädes i Grekland sett en träkt, som så
vittnar härom. Och jag önskade att vissa oroliga hufvuden i
Athén, som icke vilja tänka på annat än eröfringen af
Konstantinopel, sknlle betrakta och besinna dessa fredens och
flitens fredliga eröfringar! Hvad man saknar på vägen till
Marathon är menniskor och menniskoboningar. De stora
åkerfälten, de sköna olivskogarna tillhöra kloster, eller ock
stora godsherrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
