Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Fyrationdeljertle stationen.
Ännu innan mörkret voro vi åter i Athén, glada
öfver vår lyckliga färd. Nu återstår mig endast den till
Phyle, Thrasibylos’ fästning på Parness höjd i
Apollosko-gens sköt. Det ovanligt ombytliga vädret har hittills
tvungit mig att uppskjuta denna resa. Om morgonen är
himmelen alldeles klar. eftermiddagen regnar det, och färden
till Phyle, högt uppe på bergen, fordrar en hel, klar dag.
Den 20:de Maj.
Emellertid gör jag afskedsbesök till menniskor och
orter: till greker och utländningar, som här ha förskönat
mitt lif, till orter, från hvilka Greklands genius och de
stora döde hafva talat till mig kraftigare, djupare ord än
nu lefvande Hellener.
Under en skön afton steg jag för sista gången upp
till Akropolen. Mer än en gång, när jag från
Parthenons-teruplet sakta vandrat öfver borggården, och genom
propy-leernas pelare-port blickat ut öfver Athens minnesrika kullar
och kustland och öfver det ö-rika hafvet, belyst af
aftonsolens strålar, bar jag tänkt mig huru det varit en Solon
eller en Perikles till mods när de ur denna marmorborg
full af Athénska snillets och heroismens monumenter, denna
underbara höga stad, som de grundat, skådade ut öfver
den sköna jord, som de beherrskade genom snillets och
den moraliska kraftens, lika mycket som genom vapnens
makt. Inga män på jorden hade så mycken rätt att tro
sig och kalla sig "guda-söner", enligt det gamla grekiska
begreppet om Gud; inga dödliga menniskor kunde med
mera rätt känt sina hjertan slå af ett stolt medvetande.
Det är törhända deras mest egendomliga storhet att de
likväl icke förhäfde sig, att de fördrogo att vara medborgare
framför att vara tyranner, att de, hellre än att pålägga
bojor, sjelfva pålade sig dem, och satte den allmänna
lagen öfver sin egen vilja.
Bland Athéns stora statsmän är mig ingen, såsom
karakter, så märkvärdig, som Perikles, denne hjelte och lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
