Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
231
stiftare, som hade mod att lössläppa den demokratiska
friheten intill dess yttersta gränsor, och kraft nog att
beherrska den endast genom sitt snilles, sin moraliska adels
öfvervälde, storhet nog att endast genom dessa göra sig till
den Athénska republikens styresman under nära ett halft
århundrade, — sannerligen ett stort, ett beundransvärdt
skådespel, och ett af dem, som stärka förtroendet till det
gudomliga i menniskan. Om folkens styresmän i vår tid
hade högsinthet och moraliskt mod såsom denne Perikles,
månne de icke, såsom han, skulle bli dessas naturliga,
älskade ledare och öfverherrar.
Perikles’ moraliska storhet framstod kanske mest i en
stund, då han visade sig, då han ej fruktade att inför
folket visa sig menskligt svag, då han lät folket se -— sina
tårar, höra sina böner. Det var då han stod som
försvarare för den, hvilken han högst älskade på jorden, för
Aspasia.
Låt mig med några ord återkalla denna Akropolens
romantiska episod, dess sednaste klassiska blomma, — för
mig mera vard än alla dess marmortempel och
monu-menter.
I Perikles’ berömda och beundrade liktal öfver de
tappre krigare, som stupat under första året af
Peloponnesiska kriget, äro två yttranden, hvilka afgjordt hade
brulje-rat mig med honom om jag hade varit bland hans åhörare.
Först och främst det då han berömmer Athénska folket
och sig "för det vi vid bestraffningar äfven undvika det,
som kan såra skönhetssinnet." — ett alltför klent motiv
för en god sak. — Det andra, vigtigare stället är det, då
han tilltalar de sörjande Athénska mödrarne och hustrurna
till de stupade krigarne, och säger: "hvad eder beträffar,
Athénska qvinnor, så har jag det att säga eder, att: ju
mindre man talar om er i männers samqväm, desto bättre
är det för er!" För männerna hade härföraren och
statsmannen uttalat de inest styrkande och tröstrika ord, som
den heroiska hedendomen kunde uppbjuda, för de sörjande
qvinnorna hade kan intet utom — en trivialitet. Den
store mannen förtjenade verkligen derför att känbart bestraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
