Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Fyrationdeljertle stationen.
hade kärast, Redan hade man pä den komiska scenen
låtit Aspasia uppträda, såsom en ny Hera, maka åt den
nye Olympiske ZevB (Perikles), och behandlat henne med
dën skoningslösa djerfhet, som tillhörde den Athénska
komedien. Skämtet följdes snart af allvar. Aspasia anklagades
offentligt och kallades inför rätta såsom misstänkt för
gudlöshet. och för att locka friborna fruntimmer till ett
lättsinnigt lif inom sitt hus. Perikles uppträdde sjelf som
Aspasias sakförare. Han hade beslutat att med henne segra
eller falla Men när den starka, vanligen så säkra och
sig sjelf beherrskande mannen stod inför de domare,
som kunde uttala: "skyldig" öfver det hufvud han hade
kärast, och han visste att partisinnet och icke rätt och
sanning nu beherrskade Athénarne, då öfverväldigades ban
plötsligen af en för honom främmande rörelse; han utbrast,
i tårar och, lemnande sakförarens lngna och stränga språk,
besvor han domrarne att bespara honom kränkningen af
denna anklagelse. Detta var för mycket. Inför Perikles’
tårar brast den sjelfviska stämningen i de edsvurnas
hjertan. Aspasia frikändes.
En annan anklagelse mot Perikles sjelf för hans
förvaltning af statens penningemedel misslyckades äfven och
föll för Perikles’ redlighet och folkets förtroende. Men
den nu besegrade hydran bidade på ett bättre tillfälle att
få sak med honom odh — fann det äfven.
Perikles hade förstorat Athéns välde och riktat dess
skattkammare, men med allt för litet skonsmål mot de
mindre stater, som han hade besegrat eller tvungit att bli
Athéns lydiga bundsförvandter. Detta Bkulle, det måste
hämna sig. De kränkta småstaterna sökte ett hufvud och
en arm, som kunde ge styrka åt deras hämndlust, och de
fingo dem i Sparta. Perikles, som hade varit för mycket
Athénare för att alltid vara billig mot de icke Athénska
staterna, var, såsom Athénare, och med rätta, alltför stolt
att gifva efter för Spartas pockande fordringar. Han
förutsåg faran och härjningarne af det Peloponnesiska kriget
och — rådde ändå dertill. När Spartanerna förhärjat
Ättikas dal, uppbränt dess sköna bostäder, förstört skör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
