Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
237
darne och tvungit dess olyckliga befolkning att söka skydd
pä Akropolen, som ej kunde vidga sina murar nog för att
emottaga alla de husvilla, — då rådde Perikles att
fortsätta kriget med ny kraft, och uppmanade till nya
ansträngningar. Och å nyo förmådde hans mäktiga ande att
upprätta de försagda, elda de vacklande och föra dem dit han
ville — till segrar öfver Sparta. Men en farligare
bundsförvandt än någon af Asiens eller Hellas’ stater uppträdde
på Spartas sida mot Athén. Pesten kom, och förfärliga
voro de härjningar den anställde bland det genom krigets
mödor och olyckor försvagade och nödställda folket.
Nu uppreste det mot Perikles fientliga partiet hufvudet.
Det framställde pesten såsom ett Apollos straff för kriget,
och till kriget var Perikles skuld. "Han höll vackra tal
öfver demokratien, men styrde dock staten som en
enväldig. Pesten var Apollos krigsförklaring emot Perikles.
Hvarför eljest lemnade den bela Peloponnesen fri och
förhärjade blott Ättika?" Med detta tal funno Perikles’
fiender gehör hos det förtviflade folket. Än en gång
förmådde den store mannen genom sitt fasta och mäktiga
uppträdande dämpa den öfver honom brusande stormen,
men en tid derefter vände sig krigslyckan mot honom, och
hans ovänner fingo fritt spelrum. Statens tyglar rycktes
ur hans hand, öfverlemnades till andra, och Perikles
dömdes till ansenliga penningeböter. Lugn och fast, såsom
alltid, drog han sig tillbaka i det enskildta lifvet. Kanske
var det honom, hemligen, icke emot; han kunde der, vid
Aspasias sida, finna hvila och förfriskning efter så mycken
kamp, så många bittra erfarenheter. Men i hans hem
väntade honom nya sorger. Hans äldsta son dog af farsoten.
Han kände slaget, men det böjde honom icke; han förblef
lugn, kraftig, ostörd till sitt sinne. "Hans vänner sågo
hos honom ingen stunds svaghet." Men pesten angrep
äfven hans yngre, mest älskade son, som han gifvit
hjelte-namnet Paralos. När Perikles måste lägga dödskransen
kring denna ynglings panna, då brast fadersbjertat, och,
nedböjd af smärta, utbröt han i högljudd klägän Öfver
olyckan, som drabbade hans hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
