Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Fyrationdeljertle stationen.
Men till den sörjande fadern kom ett budskap, som
skulle upprätta honom och från enskildta intressen åter
kalla honom till de allmänna. Athénska folket kände snart,
under sina nya fältherrars ledning, allt hvad de förlorat
med Perikles. Budet, som kom till honom, var det om
hans medborgares ånger, deras längtan efter honom och
deras bön att, han ville återtaga sin post såsom statens
och krigets ledare. Perikles tvekade en tid att hörsamma
kallelsen ; men när den allmänna rösten blef allt mera
inträngande, när han såg staten drifva likt ett skepp utan
styrman, då lät den åldrige statsmannen förmå sig att
åter ställa sig vid statsrodret. Man gaf honom offentligt
den ärofullaste upprättelse och utnämnde honom till
öfver-fältberre med vidsträcktare makt än förut. Perikles stod
åter som styresman på Athéns akropol och mäktigare än
någonsin förr. Mild och allvarlig uppträdde han inför
folket, utan agg och utan hämndlust, mera böjd att
urskulda än att anklaga. Den enda fordran ban ställde till
Ättikas borgare var, att, såsom beviB af deras förtroende,
de skulle upphäfva den lag som han sjelf varit med om
att stifta: den neml. som stadgade att endaBt söner af
rättmätigt, borgerligt äktenskap skulla hafva rang och rätt
af borgaresöner. Man visste att Perikles härvid tänkte på
sin egen son med Aspasia, och man samtyckte. Perikles
var åter Ättikas älskling och hufvudman. Och snart
bevisade sig hans välde uti ärorika segrar öfver Sparta.
Men, Perikles sjelf var icke mer densamme som förr
till kraft och hälsa. Ännu härjade pesten i Athen, och
ehuru den skenbart skonade dess stora fältherre, spridde
den likväl ett hemligt gift uti hans blod. En långsam
feber förtärde och kastade honom ned på sjuksängen. Så
nalkades hans sista stund, två år sedan han återtagit
öfverbefälet. Hans vänner och de bästa af Athéns borgare
stodo omkring hans läger och frågade hvarandra med
tröstlösa blickar hvad som skulle bli af Athén utan Perikles.
De trodde honom redan vara sanslös, och prisade hans
egenskaper och handlingar. Då uppreste han sig än en
gång och frågade hvarföre de förtego det bästa hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
