Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Fyra tiondeåttonde stationen.
tänker och tycker i dag så, i morgon så.’’ Så blef allt
flytande, all sanning endast relativ. Skolor stiftades i
Athén, uti hvilka ynglingar öfvades i konsten att bevisa
för och emot i samma sak med samma färdighet, och
denna konst ansågs väsendtligen höra till unga mäns
bildning. Ty genom den blefvo de i stånd att med färdighet
tala och döma i alla förekommande frågor. De bättre af
lärarne lärde äfven att använda denna konst för något
nyttigt lefnadsmål, de sämre för blott ögonblicket och
egennyttan. Ingen bland dem tycktes ana att det finnes ett
sämre och bättre, dåligt och godt äfven i tänkande, och
att tanken har egna, djupare lagar än fäktmästarkonsten.
Men det sunda förnuftet uppreste sig mot detta haltlösa,
philosophiska spegelfäkteri. Man kallade dessa lärare
"so-phister", och namnet blef ett spenamn. Tviflet reste ock
sitt hufvud och frågade: ’hvad är sanning?" och tviflet
grundade skolor, i hvilka man öfvade sig att tvifla på
allting.
Då kom Sokrates.
Det berättas att Sokrates en morgon blef stående ute
på marken under djupt begrundande. Det blef middag
och folket såg att ban stod ännu på samma ställe,
försänkt i tankar. När det blef afton och man ännu såg
honom stå der som förut, buro några Joniska män sina
sof-mattor ut i det fria, dels emedan det var svalare att sofva
der (det var om sommaren), dels emedan de ville se om
Sokrates skulle blifva stående så natten igenom. Sokrates
blef stående så bela natten, men när solen uppgick böjde
han sig ned, förrättade sin bön och — gick hem.
I denna anekdot uttalas Sokrates’ betydelse för
grekiska philosophien och för alla tiders philosophi. Han
gjorde allvar af Thales’ tänkespråk (och det delphiska
oraklets första hälsningsord till den rådfrågande): "lär känna
dig sjelf". Först af tänkare nedsteg han i sitt
medvetandes djup. Det innersta rum, det heliga "adyton", som
föregående tänkare sökt, men icke funnit, och som de
ytligt tänkande sophisterna afledt ifrån, det — fann han.
Der såg han ett ljus af Guds ljus, ett öga af Guds öga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
