Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano.
273
äger 100,000 innebyggare; hvar äro de alla? gömma de sig
inom husen eller äro de — borta? Huru dödt! Venedig
liknar en de dödas stad! —
Likväl har dess folk under sednaste årtionden visat
ädla sympathier; det har, 1848 , kämpat ej blott för
sin egen, utan äfven för Italiens frihet, för de fria folkens
idealer emot Österrikes militärdespotism! Skola
efterlefvande generationer lida för de föregåendes synder utan
återvändo, utan hopp om försoning? Lombardiet och
Milano ha blifvit fria, och du — "povera Venezia?!" Så
hade, efter några dagar, mina känslor för Venedig
förvandlat sig. De skulle undergå ännu en förändring.
Efter ett par regnsjuka dagar kommo klara och vackra. Jag
hade fått ett oändligt behagligt qvarter i Albergo della
Luna, nära Canal grande, med utsigt åt den lilla, vackra
trädgården vid Palazzo Ducale. Om morgonen tidigt gick
jag ut på den, helt nära la Luna belägna Markus-platsen,
dåj besökt endast af dufvorna och af de nätta
landtflic-korna, som med en blomma i den lilla karlhatten och ett
jernok vaggande öfver axeln , trippa med bara fötter,
bärande vatten från brunnarne till husen ; jag tog mitt
morgon-café under lindarne på den lilla promenaden vid
inloppet till canal grande nära Piazetta, gick sedan eller
lät ro mig i gondol för att bese värkvärdigheterna i
staden, åtföljd af perlan bland ciceroner, tysk-venetianaren
Huber, alltid färdig, treflig, ärlig, nöjd, vetande om allt,
talande och tigande i tid. Mot aftonen gjorde jag
gondolfärder med honom eller med det vänliga paret,
Bokhandlaren Munster och hans fru, till Venedigs aflägsnare
trakter eller öar, och slutade min dag med thé och tidningar,
under lindarne, och sist med promenad under musik på
Markusplatsen, som med sina gaslågor rundtomkring och
sin stjernljusa himmel ofvan är en af de skönaste, mest
storartade concert- och sällskaps-salonger man kan tänka
sig. Och här ser man, om aftonen tills sent på natten,
verkligen lustvandrande folk, ehuru största delen af
herrarne äro österrikiska militärer och fruntimmerna mycket
Fr. Bremer. Resa. VI. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
