Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano.
275
nackar. I "S:t Roch" tala altaren, väggar och kapeller
endast om S:t Roch. Jesuiter-kyrkan är en elegant,
praktfull kyrklig budoar, en parfymerad, verldslig jesuit, som
förvandlar törnekronan i en rosenkrans. Öfver altaret i
fonden sväfvar den uppståndne frälsaren med korset öfver
jordgloben i en belysning, som verkligen gör bilden
tjusande.
I ’ Maria della Salute’"’ säg jag ändtligen en
flärd-fri, ädel kyrkobygnad. —
I Armeniska klostret och seminarium på ön S:t
La-zare sysselsatte man sig med tryckning af Bossuets
skrifter på armeniska språket för att dermed uppbygga
Armeniens katholiker. För brodern, som förde mig omkring,
talade jag litet om Vinet’s och Monod’s skrifter. Han
svarade — aldrig ett ord. En gammal munk på stället,
som ännu var kry och "ännu skref poesier", sades vara
öfver 100 år gammal. Måtte jag få dö, innan jag blir
mumiet
"Accademia di belle Arti" — har flera, såsom
kulturhistoriska rätt interessanta och en del äfven rätt lustiga
målningar af tilldragelser från Venedigs stora tider. En
af dem föreställer den sköna venetianskan Catarina
Corna-ros afresa till Cypern såsom dess blifvande drottning.
Hennes hufvud är verkligen skönt, men dess rikedom af
guldgult, svallande hår påminner mera om en svensk än
om en italiensk mö. De akademiska salarna visa ett
stort antal martyrer och helgonbilder, som tycktes mig
— dock hvarföre nedskrifva intryck, som togos på alltför
korta stunder att vara tillförlitliga. Endast tvenne taflor
vill jag nämna, emedan jag "nolens volens" måste taga dem
med mig i mitt inre museum, den ena: Johannes i öknen
af Titian, — en stor, egendomlig composition, der
men-niskogestalten är liten i förhållande till den väldiga
vildmarken och likväl visar en kraft, större än dennas; den
andra är af Paul Verorese, föreställer ett bröllop, och med
hvilken skön natursanning, hvilken kraft, friskhet, mångfald,
hvilket lif!... . Jag har äfven besökt några äldre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
