Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Fyra tiondeåttonde stationen.
nyare palatser, der ingenting frapperat mig mer än
kontrasten af deras yttre och inre historia.
I palatset Pesaro — dogens, som i "delle Frari"
rider på mohrernas nacke — öfverflöda, de ännu i
ursprungligt skick bibehållna, rummen af guld, siden, dyrbara
konstverk, ädla stenar. Äfven de simplaste möbler äro inlagds
med guld; taken tyckas digna af gyllne ornamenter,
knapparna i skåp, lådor och pulpeter äro af ädla stenar. Öfver
dogens säng sväfvar en dyrbar guldkrona. Han dog dock
under den. Större delen af palatset är nu kasern för
österrikiska soldater; de sköna marmortrapporna och
förstugorna voro nedsmutsade 1 . . . .
Palatset Giovanelli är en juvel af modern konst, smak
och elegans, förenade med gammaldags prakt. Af alla
dess dyrbarheter ville jag medtaga endast ett par
historiska taflor af den milanesiske målaren Molimenti. — En
af dem föreställer den unge Foscari, då dörren till
suckarnes bro öppnas för honom, en målning af gripande
uttryck och fulländadt mästerskap i utförande. Palatset äges
af en rik Conte, som söker skiljsmessa med sin sköna
unga fru, emedan hon icke får barn.
I morgon reser jag till Milano. I går, vid cafféet
under lindarne, cirkulerade sakta och hemskt nyheten:
"Cavour är död!" Luften i Venedig kännes tryckande.
Povera Venezia! Povera Italia; —
Milano d. 18:de Juni.
Menniskor dö, "Gud allsmägtig lefver." Och såsom
en uppståndelsens vårvind går åter och åter hans ande ut
öfver jorden väckande, frigörande. Jag känner, jag ser,
jag hör och förnimmer det här i hvarje pulsslag af
tillvarelsen. Jag förnimmer det äfven i mitt eget lif; ty för
interessanta bekantskaper, utfärder, m. m. hinner jag knappt
sofva och nästan alls icke skrifva. Haf derföre undseende,
vänlige L *, med de flygtiga anteckningar jag med flygande
gåsfjäder tecknar! Först ett ord om resan hit: långsam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
