Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano.
277
men skön gondolfärd uppför Canal grande till
jernvägs-stationen; derifrån flygande färd öfver den långa bron,
som nu öfver den stora lagunen förbinder Venedig med
fasta landet — ett ståtligt verk, för hvilket Venedig har
att tacka Österrikes styrelse — så öfver den oerhördt
fruktbara Venetianska och Lombardiska slätten, öfver
härligt grönskande ängar, som gifva sju skördar om året,
genom åkerfält med mais, flerahanda sädesslag, potatis
m. m., kringkransade med vinrankor, som i zirliga
festo-ner kasta sig från träd till träd. Det var på denna slätt
som, förlidet år, gåfvos de stora slagtningarne vid Magenta
och Solferino. Nu vaggade skördarne öfver de blodiga
fälten. Det blef mig här klart att de förfärliga
krigs-machiner, i hvilkas uppfinnande och förfärdigande vår tid
är en virtuos, hemligen äro i fridens interesse. De göra
peloponnesiska, trettioåriga krig omöjliga! Så ock deras
förfärliga följder. Goda försyn! —
Dagen var förfärligt het. Det var mig en
förfriskning att hvila ögonen på de Friaulska Alpernas iskällrar
och snöiga tinnar, som i den nordliga bakgrunden framstodo
ur solröken. Nära Verona höjer sig slättbygden; bergen
komma närmare, visa djerfva höjder och djup. På en hög
platå vid bergens fot ligger gamla Verona högst pittoreskt.
Vid Garda-sjöns strand är gränsen emellan Venetien och
Lombardiet eller det nu fria Italien. Vid Österrikiska
tullen hade visiteringen en grof karakter, vid den
Piemon-tesiska en finare, men ganska inquisitorisk: "hvar skulle
jag taga in i Milano? Hvem kände jag der?" o. s. v.
En mängd bref, som lågo lösa i min kappsäck, några
grekiska tidningar (dem jag icke sjelf förstår) gjorde mig
misstänkt för "många relationer". Ändtligen fick jag
fortsätta resan, öfver det härligt bördiga landet. Genom
alléer af mullbärsträd kom jag till Milano.
Nu till allmänna ärenden. Cavours död är dagens
talämne här, men i vida mindre dyster ton än jag det
väntat. Italiens enhet, Cavours stora mål, synes vinna i
styrka vid hans graf; skilj da politiska partier förena
sig i den gemensamma sorgen öfver den store statmannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
