Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om betydelsen af en Literaturtidskrift för Sverige, af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tism naturligen icke anse sådant vara annat än ett
bedröfligt tidens tecken, men vi bekänna, att vi
innerligen glädja oss deråt, emedan det bevisar,
att likgiltighetens och dvalans ro är bortblåst,
att tiden fått syn på mål, som den vill vinna genom
arbete och lefvande handling. Och sålänge vårt lif är
en utveckling till högre fullkomlighet, få vi icke
stanna vid en blott (esthetisk) betraktelse af en
«station på vägen».
Om arten af den anda, som genomgår tiden och lifvar
dess krafter, faller meningarnes dom visserligen
högst olika ännu i dag, och vi vilja icke åtaga oss
att afgöra, hvar sanningens tina linea går: men icke
förmå vi inse, att endast de hafva rätt, som klaga
och beskärma sig. Man må med skäl sörja öfver våra
dagars synd och flärd - men icke är det värre nu än
fordomdags - öfver lättsinnigheten och kortsyntheten
hos dem, som med det svaga stödet af en bräcklig
opinion för dagen och som, hemtande sin visdom ensamt
ur dagbladens måttliga förråder, sätta sig till doms
öfver i menskliga tingens utveckling djupt ingripande
frågor o. s. v.; men man kan och får icke förneka, att
vi äfven hafva andra gudar, än dem köttets begärelse
och halfbildningens högfärd dyrkar. Och vill man
se samtidens lif i stort, så måste man bedöma dess
art efter de mål, som ytterst draga allas blickar
till sig, och som derföre leda och bestämma sjelfva
hufvudriktningen i kulturutvecklingen. Äro då de mål,
som vår tid satt sig före, sämre än en föregående
tids? Vi tro det icke och våga förmena, att ingen
skall kunna bevisa oss det.
Se vi på det religiösa lifvets yttringar, att söka
vi att göra oss reda för det mål, hvartill tidens
bästa krafter der tendera, om än på olika sätt och
på olika vägar, så synes det oss vara ett godt och
eftersträfvansvärdt. Man har lemnat det omöjliga: att
försona filosofi (såvidt den verkligen är förnuftigt
vetande) med det slags theologi, som ledd af ett
sjukligt hugskott tagit till sin devis detta gamla:
«credo quia absur-dum«, och som ännu icke vågat lemna
den mekaniska inspirationsläran af fruktan att falla
i armarne på det i syndafallet förderfvade förnuftet,
och som slutligen icke kan (eller möjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
