Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om betydelsen af en Literaturtidskrift för Sverige, af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke vill?) skilja mellan theologi och kristendom,
tro såsom bokstafstro och försannthållande af måhända
mindre lyckade eller möjligen alldeles förvända
utläggningar af skriften, och tro såsom förtröstan på
och lif i Gud. Detta har man lemnat, åtminstone bland
förkämparne. Men deremot har man i våra dagar (liksom
äfven förut) med ett allvar och en ifver, som icke kan
stillas genom halfsanningar och medelvägsförslager,
hängifvit sig åt att söka finna försoningsformeln
mellan förnuftet (hvilket såsom sådant aldrig kan
förderfvas) och den kristna religionen, hvilkens
för alla tider gällande grundsanningar visserligen
äro något annat än de inom olika skolor ofta mycket
varierande theologiska dogmerna. Filosofien - som
inom ett läger anses såsom en degenererad vetenskap
och ett villigt redskap i «den store motståndarens^
händer - arbetar från sin ståndpunkt och med sina
krafter på frågans theoretiska lösning, och dermed
har den sedan länge varit sysselsatt; och såväl
hos oss som hos andra folk höja sig allt flere och
flere röster, som våga att, med den visserligen ej
öfverallt erkända förutsättningen af det förnuftigas
och kristligas harmoni, praktiskt predika ett sådant
försoningens evangelium, som af hela menniskan kan
med kärlek omfattas, och som just derigenom bevisar
sig vara kristendomens innersta mening. Att härvid
den stela ortho-doxiens och den halfvetenskapliga
theologiens män - de af dem nemligen, som «aldrig
smakat spekulationens vin och aldrig gått löse inom
tankens verld« - med betänksamma miner betrakta de
djerfva «villomeningarnes« förfäktare, är naturligt
och förlåtligt. Hvar och en har sin synpunkt,
och vuen blir derföre icke lika och densamma för
alla. - Den närmed antydda sträfvan sammanhänger
på det innerligaste med en annan, om man så vill,
inera praktisk tendens, nemligen att kunna lösa
förhållandet mellan samhället och den subjektiva
friheten, statskyrkan och frikyrkan. Sjelfva det
theoretiska spörsmålet härvid kan theologien aldrig
ensam lösa, och för att utjemna divergensen mellan
de i denna punkt hvarandra motsägande theorierna
måste filosofien tagas till hjelp. Hvad den hos
oss genomförda praktiska lösningen af frågan angår,
så ar tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
