Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
pen spelar visserligen här en något större roll än
önskligt vore, men allt är så friskt och liffullt,
så sant humoristiskt, att det gör en godt in i
hjertat att läsa. - «l)en ensamna« är ett stycke
af djup psykologisk sanning och af äkta poesi. Den
religiösa stämning, utan all bismak af asketism
-eller svärmeri, hvilken genomgår det, kastar genom
den utsigt åt en bättre verld, som den öppnar, ett
försonande ljus öfver ett i öfrigt så giädjefattigt
och - menskligt att döma - ändainålslöst lif. Här
har förf. också inflätat sina poetiska stycken,
bland hvilka t. ex. «Fall lätta snöflock, falla är
en ädelsten af renaste vatten.
Fredrika Breiners första större arbete, Familjen
H., är i alla hänseenden att räkna bland hennes
bästa. I samma stund Beata H var dagslag stiger ur
sin släde och afpelsad af välkomnande vänner föres in
i förmaket, der familjen är församlad, mötes man af
ett sådant doft af hemtrefnad och välbefinnande, att,
om man ock aldrig förr gjort det, man djupt förstår
all hemmets poesi. Och denna familj sedan! Of ver
s te n med sitt lugn, sin fina satir, sitt varma,
långtifrån utbrunna hjerta, sina höga begrepp om
heder och sin outtömliga kärlek till sina barn;
ö fver stin nan, den vänliga, stilla, med de tusen
plig-terna på sina skuldror, som knappt synes, när
familjens maskineri går sin lugna gång, men som är
den enda att ställa det i ordning, när det någon gång
kommit i olag; Emilia, den lugna, ståtliga flickan,
hvars så ypperligt tecknade tvekan vid sitt giftermål
endast är ett täckelse för hennes kärlek till de
sina, hvilken är så stor, att hon skild från dem ej
tror sig kunna finna någon lycka; Julie, den yra och
barnsliga, den sköna och älskvärda, Julie den så
sanrit qvinnligt kännande och tänkande, som låter
sitt öfverraskade hjerta för ett ögonblick springa
bort med sitt förstånd, men som tager det åter så
förädla dt och stärkt - en dylik qvinnobild hafva vi
blott få gånger sett tecknad, och det är af Fredrika
Bremer. Adelaide i ((Presidentens döttrar« samt Selma
i «En dagboka, Helena, den kroppsligt vanlottade,
hvilken i utbyte fått en så skön själ; Kornett Carl,
den friske ynglingen, den glade, gode brodern, som vid
tjugu års ålder bedyrar, att han ej kan blifva kär och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
