Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
inom det älskligaste hem synas henne motbjudande och
små. Ute i den fria naturen lefver hon först sitt
rätta lif, naturen är hennes enda förtrogna,, dess
lägre skapelser hennes vänner och tjenare. Hon lyssnar
med deltagande till «kreaturens suckana och har en
dunkel känsla deraf, att äfven de skola «en gång
komma in i paradiset och beta af lifvets träd vid det
lefvande vattnet«. Med denna mystiska grundstämning i
hufvud-personens väsende har förf. förstått att på ett
fint, poetisk sätt sammanställa äfven dunkla yttre
öden. Idyllen växer ut till en tragedi, i hvilken
«Guds dom« drabbar de skyldiga. Siri blifver lycklig
på sitt sätt, i umgänget med naturen, ined men-niskor,
dem hon söker lyckliggöra, samt med «tysta tankar
och känslor; som på osynliga vingar föra henne genom
lifvet«. - «0ch medan hon så vandrar, såsom en af
dem, som gå «geiiom sorgedalen och göra der källor«,
hör man ofta hennes flöjt genomljuda skogarne med
sällsamma, sköna toner - toner af den naturandarnes
befrielsesång, som hon förnam i sin första ungdom.«
- Vid sidan af denna poetiska hufvudfigur finna vi
andra, tagna mera ur «hvardagslifvet«, men framstälda
i detta idealiserande ljus, som Fredrika Bremers
konstnärssinne i förening med hennes hjerta älskade
att utgjuta deröfver.
Den år 1848 utgifna Midsommarsresan är, med de
verkligt poetiska detaljer, som den obestridligt eger,
likväl i jem-förelse med de ofvannämda «teckningarna«
att anse såsom en obetydlighet. De många äktenskap,
som förf. i denna lilla bok roat sig att tillställa,
hafva gjort den till föremål för ett ironiserande,
till hvilket hon dock sjelf gifvit uppslaget.
Så långt hafva vi följt Fredrika Bremer,
konstnärinnan. Yi hafva visserligen härunder sett
henne någon gång i något didaktiska räsonnemanger och
reflexioner gå utöfver konsten i egentlig mening,
hvarigenom hon låtit oss ana, att for henne fanns
ett annat och högre intresse. Men aldrig ännu har
dikten af henne nedsatts till medel. Här framställer
sig således osökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
