Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta lif ålägger dem att bära, hvilka lefva det,
hvarför också de af henne här tecknade personerna
synas oss antingen föga originella eller föga
utförda. Vi hafva ofvanför nämnt Selma i detta
arbete såsom en af förf:s mest älskliga qvinnliga
figurer. Hon är det ock, men är ej ny: det är Ad el
a i de i ((Presidentens döttrar« med sitt behag, sitt
varma sympatetiska hjerta, ja väl, äfven sin heroism,
som här ännu en gång träder oss till möte. Gent
emot Selma står hennes kusin Flora, den koketta,
praktälskande, egoistiskt fordrande verldsdamen. Sara
i «Hemmet« går igen hos henne, ehuru den strid, som
hos Flora försiggår är bättre motiverad och ej slutar
med ett så fullkomligt moraliskt nederlag, som hos den
förstnämnda. S: t Or m e är en Bruno i miniatyr. Det
i arbetet bäst tecknade är utan tvifvel de små husliga
skärmytslingar mellan dagbokens författarinna, Sofia,
och hennes s ty fm or, den ståtliga, något ytliga
men genomgoda landshöfdingskari, af hvilka den senare
karakteristiskt nog åberopar sig på madarne Genlis,
den förra på Thorild. - «En dagbok« är visserligen
ej bland Fredrika Bremers snillrikaste arbeten, men
dock en af de bästa och mest underhållande svenska
noveller.
/ Dalarne är förf:s sista större arbete inom den
första perioden och ett af de för arteri af hennes
skaldskap mest betecknande. I fantasiens rikedom, i
karaktersteckningens sanning oclr skärpa torde detta
arbete komma närmast «Grannarne«. Början af denna bok
är en idyll af det friskaste och fridfullaste slag,
och här träffa vi på många drag af den för förf. så
egendomliga humoristiska åskådning. Men härtill kommer
i denna bok ett nytt moment, hvaraf vi väl i «Nina«,
men för öfrigt ej i något af förf:s verk, upptäckt
spår, och som här framträder med stor kraft: det är
en poetisk och storartad naturmystik. Siris här är
den fullständigaste kontrast till Nina. Hon är frisk,
lifskraftig, glad och energisk, och likväl finnes i
hennes väsende ett djupt melankoliskt grunddrag. Hon
är ett vildt ostyrigt barn, på samma gång älskadt och
fruktadt för sina besynnerligheter. Sjelf| älskar
hon egentligen ingen: umgänget med menniskorna,
deras sysselsättningar till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
