Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alboin, Sorgespel af Finn. Af D. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ytterligare uppmärksamhet, att vi här ånyo upptaga
det till betraktelse.
Sorgespelets fabel (bearbetad ur Pauli Yarnefridi:
«De rebus gestis Gothorum et Longobardorum«) är
i korthet följande: Öfver Longobarderna herrskar
den unge, stridslystne konung Alboin, hvilken
med sin fosterbroder Helmichis vid handlingens
öppnande återkommer från ett härtåg, hvari han
hjelpt Chuni-inund, Gepidernas svage konung,
att af hålla roflystna grannar från dennes
områden. Ett kärleksförhållande mellan Helmichis
och Eosamunda, Chunimunds dotter, utvecklar sig
till full klarhet. Alboin deremot har icke sinne
för kärlekspjoller, utan han svärmar blott för en
tanke: ett tåg mot södern och Italien, dit han vet,
att folkens längtan går, och dit han sjelf vill
leda deras vägar. Först vill han dock fördubbla sin
makt och förena Gepider och Longobarder under sin
spira för att kunna kasta sig såsom en nordanstorm
öfver söderns yppighet. För detta ändamål rödjer han
Chunimund ur vägen (l akt.). Sedan han grundat sitt
välde i Italien och tvingat Eosamunda till äktenskap -
hvilket i dramat upptages såsom en episk förutsättning
för den andra och följande akterna - söker han att
böja allt under sin viljas makt. Genom folkströmmens
våg har han blifvit lyftad upp på maktens pyramid,
men nu vill han, att denna våg skall lägga sig vid
pyramidens fot, för att han ensam skall kunna stå qvar
på dennas spets. Kan behandlar sitt folk, som vore
det allt genom honom, men han intet genom det. Detta
är motsägelsen. Handlingen utvecklas genom en fortsatt
kamp mot folken och mot Eosamunda, hvilken egentligen
spelar rolen af den gamla ordningens representant -
hon är sin faders skugga och folkens frihetsgudinna. -
De dunkla molnen samla sig allt tätare och tätare,
till dess slutligen Eosamunda (jemte sin förre
älskare Helmichis) manar blixten att ljunga ned och
krossa det förgängliga, som sjelf hembjudit sig
åt undergången. Alboin faller, och Helmichis och
Eosamunda; men ur förstörelsen ser man en ny tingens
ordning växa upp (2, 3, 4 och 5 akt.).
Detta är sjelfva hufvud tank e n i det onekligen
djerft utkastade dramat, såvidt vi förstått den
rätt. Två frågor göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
