Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
tioner ansett sig kunna "till skräck och varning"
ad öm a dödsstraff utan en sådan bevisning. Genom
Kungl. förordningen af den 20 jan. 1779 bröt
lagstiftaren ännu bestämdare med de gamla
föreställningarne, och från denna lid kan man räkna
den på allvar ehuru blott småningom genomförda
reformationen inom vår kriminallagstiftning. De
qvalincerade dödsstraffen qvar-stå dock länge. Först
1835 borttogs rådbråknirigen, 1841 stadgandet om
handens afhuggande och den döda kroppens stegling
eller förbränning å bål. Det är således blott några
och tjugu år sedan vi svenskar kommo ifrån det
vanvettiga barbari, som ligger i de qvalincerade
dödsstraffen! Men under dessa tjugu år har dock
vår allmänna kultur gått framåt med raska steg,
och vi kunna nu säga oss stå på samma linea som de
flesta andra nationer. Enligt 1864 års strafflag är
dödsstraffet icke - utom i ett fall - utsatt såsom
ovilkorligt utan endast alternativt med straffarbete
på lifstid. -
Hvilka äro nu de resultater, hvartill den historiska
betraktelsen af kriminallagstiftningens utveckling
ledt författaren? - Den i 1864 års kriminallag
genomförda grundsatsen, "att dödsstraff - om man
undantager ett enda fall - icke vidare är utsatt
såsom ovilkorligt straff utan enligt regeln endast
stadgas alternativt sålunda: miste lifvet eller doines
till straffarbete på lifstid", anser förf. innebära,
dels ett erkännande af att mildrande omständigheter
kunna förekomma vid de allra gröfsta brott, dels
att dödsstraff såsom medel att afskräcka äfven
från de svåraste brott icke kan anses ovilkorligen
erforderligt. Här-uti instämma vi fullkomligt med
den ärade förf. - möjligen med den inskränkningen,
att ett brott, hvarvid mildrande omständigheter
förekomma, icke enligt 1864 års lag är det allra
gröfsta brottet - men deremot frukta vi, att någon
anhängare af dödsstraffet med goda skäl kan komma att
göra sin invändning mot den slutsats, som förf. häraf
ytterligare drager, nemligen att detta erkännande, att
dödsstraffet icke absolut fordras för att afskräcka
från de svåraste brott, innehåller ett medgifvande,
att detta straff icke längre är en nödvändighet för
rättsordningens uppehållande." Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
