Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
konklusion m aste anses felaktig, ty dess bindande
kraft beror på den förutsättningen, att dödsstraffet
icke har någon annan grund för sin nödvändighet än
afskräckningen. Vore inan fullkomligt säker på atl
dödsstraffets förmenta nödvändighet endast hvilade
på afskräekningsprincipen - ja. då behöfdes icke
långa resonnementer, utan då hade man endast att
påvisa den uppenbara orimligheten i denna enda
grund, hvarmed naturligtvis följdens orimlighet
omedelbart vore gifven. - Men nu finnas obestridligen
andra (låt vara möjligen blott sken-) grunder för
dödsstraffets bibehållande i den allmänna lagen än
afskräekningsprincipen. Ett faktum är åtminstone att
sådana blifvit fram-stälda (jf. t. ex. Mittermaier:
Die Todesstrafe p. 127 f.), och förrän äfven
dessa grunder blifvit vederlagda, kan man aldrig på
historisk-kritisk väg komma till ett fullt afgörande
resultat - förutsatt att ett sådant kan vinnas på en
sådan väg. Ett korollarium af det föregående synes det
äfven vara, att förf. gått något förhastad t tillväga,
när förf. vidare dragit den slutsatsen, att "nämnde
erkännande (- neml. "att dödsstraffet icke absolut
erfordras för att afskräcka från de svåraste brott" -)
"måste k o n s e q v e n t leda till dödsstraffets
totala u p p -h af va n d e, och ur denna synpunkt
är berörde grundsats att betrakta såsom ett vunnet
resultat, hvaråt man har största anledning att glädja
sig" (p. 39). En kitslig anrnärkare t. ex. en envis
anhängare af dödsstraffet eller en sträng logiker,
kan nemligen alltid göra den invändningen gällande,
att dels afskräck-ningsprincipens riktighet eller
oriktighet icke kan afgöra något - emedan straffet
måste bero på statsändamålet och brottet -. och att
dels "dm berörda grundsatsen" (- hvarmed enligt
sammanhanget icke kan menas något annat än den i
1864 års lag genomförda grundsatsen om dödsstraffs
ådömande alternativt med straffarbete på lifstid -)
icke utan inkonseqvens kan tillåta dödsstraffets
totala upphäfvande. Att dödsstraff i 1864 års lag
ådömes endast alternativt med straffarbete på lifstid
innebär icke, såvidt vi förstå, att detta straff
är oförnuftigt eller stridande mot statens väsende
(rätten) utan naturligen tvärtom, då det ju i statens
namn kan ådömas;’ och om detta ligger i sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
