Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
men anfallen mot densamma torde böra riktas
mot en örn tåligare punkt och genomföras på ett
annat sätt. -
A7ända vi vår uppmärksamhet till förf:s kritik af
de relativa theorierna, hvilka anse straffet vara
ett medel, så finna vi huru-ledes förf. på goda
skäl förkastar den gamla afskräckningstheo-rien -
förnämligast theoretiskt utbildad genom Feuerbach -
hvilken theori är orimlig och fönmftstridig, emedan
staten icke har till uppgift att injaga skräck vitan
endast att förverkliga den juridiska rätten, och
hvilken ej heller har rätt att anse sina medlemmar
för annat än välsinnade (boni viri), sålänge de
icke verkligen satt sig i strid med häris verksamhet
och ändamål. För öfrigt kan det, såsom författaren
säger, icke vara förnuftigt att blott såsom ett
medel att afskräcka från brott betrakta aflifvandet
af en menniska, hvilken eger ett förnuftigt ändamål
i sig sjelf. Hvad beträffar de andra två relativa
theorierna, nemligen den s. k. pmeventionstheorien,
enligt hvilken straff är *att fatta såsom tvång mot
ett i framtiden befaradt brott, och nödvärnstheorien,
enligt hvilken straffet i första hand är att fatta
såsom ett sjelfförsvar eller nödvärn från statens
sida, så synes den ärade förf. visserligen med
bestämdhet förkasta dem men dock utan att här på
ett fullständigt sätt bevisa, att staten verkligen
icke kan eller får i sin positiva lagstiftning
hylla dem. Det heter visserligen, att det "icke är
förnuftigt att beröfva en menniska lifvet allena
för att försäkra sig mot nya brottsliga tilltag
från hennes sida, då staten har utväg öppen att inom
fängelsets murar göra henne helt och hållet oskadlig
(p. 43); men härvid måste man dock, såvidt man vill
vara ärlig, observera, att den ärade förf. dels
lemnar oafgjordt, huruvida theoriens uppfattning af
sjelfva straffets ändamål (att förekomma och värna
mot brott) är felaktig eller ej - och sålänge är det
naturligtvis svårt att bestämma om förnuftigheten
eller rättmätigheten af ett visst straffmedel - och
dels utan bevis antager såsom en afgjord sak, att
lifstidsfängelse verkligen kan "ersätta" dödsstraffet
(fattadt såsom prrevention eller nödvärn), eller att
lifstidsfängelse verkligen gör brottslingen helt och
hållet oskadlig. Härom tvistar man ju ganska mycket
ännu i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
