Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Expeditionen till Spetsbergen 1861. Under ledning af Otto Thorell. Af -e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyliga kristallpalats – och, blifven man, hvem har
ej med oförminskadt intresse följt Kane, Hayes,
Mac Clintock på deras äfventyrliga färder bland det
arktiska Amerikas isar? Äfven med naturforskaren
är förhållandet nästan likartadt; hvarje, äfven den
minsta och obetydligaste, djuriska eller vegetabiliska
organism, som i de arktiska trakterna upptäckes,
helsas med långt större intresse än tiotal af dylika
från länder, der alla betingelser finnas för ett rikt
och yppigt djur- och växt-lif; man liksom gläder sig
att lära känna lifvets yttersta förposter mot dödens
och den eviga köldens rike.
Undantaga vi det af Hayes år 1861 uppnådda
Grinnell-land i det arktiska Amerika (81° 35’ N. br.),
är Spetsbergens ögrupp, såsom välbekant är, det längst
mot nordpolen belägna land, som hittills blifvit
af menniskor besökt, sträckande sig ända upp till
nära 81:sta breddgraden. Det oaktadt är detta land,
på hvilket uppmärksamheten hos oss under de senare
åren blifvit mera riktad genom de trenne vetenskapliga
expeditioner, som från Sverige dit företagits, bland
alla arktiska, af Europeer obebodda länder det, som
af största antalet personer blifvit besökt. Ända från
den stund – den 19 Juni 1596 – då Holländaren Barents,
under ett af dåtidens många försök att öfver Ishafvet
finna en ginare väg till "konungarikena Cathay och
China", först skådade de ur hafvet uppskjutande,
hvass-spetsade fjelltoppar, hvilka på grund häraf
erhöllo namnet Spetsbergen, ända till våra dagar torde
knappt något år hafva förgått, utan att de talrika
här förekommande hjordarne af skälar och hval-rossar
hitlockat vinstsökande sjöfarande, och tider hafva
t. o. m. funnits, då ett ganska rörligt folklif,
hvarvid ej ens blodiga fejder mellan rivaliserande
Engelsmän och Holländare saknades, här rådde, och då
öfvervintringar härstädes (isynnerhet af ryssar) snart
sagdt hörde till regeln *). Än i dag vittna flerestädes
höga ryska dubbelkors och förfallna kojor, lemningar
efter Holländska byggnader samt talrika grafvar om
lifligheten och dödligheten
*) Så t. ex. hvilar i Green Harbour Ryssen
Staraschtschin, som af ålderdoms-svaghet afled efter
att här hafva tillbragt 32 vintrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
