Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Börjesson död. Af P. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
thringen, och Göran Persson, den mästerligt skildrade
hufvud-pcrsoulighcteii i:
^Det unga slägte, som här växer......
Af draketänderna nr jorden upp
Och sträcker hundra hufvu’n, ögon, gap Opp efter
rofvet af de förras makt,»
står färdig och blott lurar på tillfälle att snärja
dem alla i sina garn. Och nu är tragedien med ens
i full gång. Grefve Nils vinner Cecilias kärlek och
Erik svärmar i poetiska drömmar vid sin K a trinas
sida på stränderna af den vackra L of ön, då den ur
fängelset befriade Johan framträder:
JOHAN. Se Kaiu!
ERIK. Men jag kan dock icke Abel! vara.
Härpå följer en af styckets i dramatiskt hänseende
skönaste partier (2:dra aktens 5:te scen), deri
skalden med stor konst uti en knut sammanför alla
hufvud tråd n nia (endast Göran Persson är frånvarande
och - arbetar). Erik och Johan bli, ehuru med stor
svårighet, försonade, då Jagellonica, hämdfull,
men tillika med något stort och furstligt uti sig,
träder emell/iu, bestraffar Erik med hårdhet och köld
samt skymfar Katrina. Erik, trä Ilad i sitt innersta
gentemot den stolta men oförvitliga furstinnan,
förer då fram Katrina,
»Som med sin kärlekshand »Eran Johans hufvud höll
det skarpa svärd tillbaka»
och utkorar henne till sin maka och Sveriges
drottning. Alla måste nu böja sig hyllande, men med
Johan och den högre adeln är ingen verklig försoning
vidare tänkbar, och i de tre korta slutreplikerna af
scenen hviskar man redan om hvad som komma skall. Ja,
i den lilla ypperliga 8:de scenen stöter Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
