Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christian Erik Fahlcrantz död. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
redan omnämnda mångsidiga anlagen, voro de båda
måhända tidens största antipoder, och derför måste
de råka i strid på lif och död med hvarandra. Man
har kallat Fahlcrantz en kulturbild, och det
är sannt, att han var är en sådan »i detta ords
vackrare mening»; men hans framstående samtida
kunna just genom geniets mångsidighet med lika
rätt kallas kulturbilder, och den, som såsom sådan
just bildar motstycket till Fahlcrantz, om denne
antages som målsman för genialiteten i dess ädla
uppenbarelseform, är Almqvist, hvilken åter är den
tragiska typen för den öfverdrifna genialitetens
förvillelser. De kunna derföre med fullt skäl
sägas komplettera hvarandra, och den enes bild får
sin rätta relief endast i och genom den andres,
liksom ock genom bådas tidens Janus-anlete får sin
rätta förklaring. Begge voro mångsidiga och just
i sammanhang dermed äfven periferiska naturer; men
skilnaden, den himmelsvida skilnaden mellan dem var
den, att Almqvist, om han någonsin egt en verklig
medelpunkt för sin verksamhet annan än sitt eget
jag, så småningom alldeles förlorade den under sin
fantasies otyglade lek, medan åter Fahlcrantz från
början egt en sådan säkerhetspunkt, till hvilken han
med årens lopp allt mera och mera drog sig tillbaka,
nemligen en fast och grundad öfvertygelse, eller -
hvarföre icke kalla den med sitt rätta namn? - en
strängt orthodox tro på kristendomens grundsanningar
och deras orubbliga nödvändighet för alla menskliga
samhällens och inrättningars bestånd, på grund hvaraf
han sjelf stämplades som prelaten par préférence
och hans strid mot Almqvist ansågs som en yttring
af inqvisitionsande.
Orsaken, hvarför de båda motståndarne enligt vår
mening vinna en så stor och allmän betydelse för
vår kulturutveckling i detta århundrade, är den, att
de icke strida blott för sig sjelfva, huru isolerad
än i förhållande till samtida riktningar i viss mön
deras ställning kan sägas vara, utan de uppträda som
målsmän hvar och en för sitt ideal, hvar och en för
sin sida af det menskliga väsendet, - sidor, som hos
den sanna menniskan äro eller böra vara harmoniskt
förenade, men som blott sällan äro det i lifvet och
under tider af brytning och oro alltid upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
