Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christian Erik Fahlcrantz död. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
träda i skarp strid mot hvarandra. Almqvist var
nemligen det ensidigt est h etiska idealets målsman,
och nu som alltid bragte ensidigheten förvirring inom
det moraliska området. Fahlcrantz åter underordnade
det esthetiska och följde det praktiska idealet; men
då han ej egde den äktaste poesiens gudagnista att
sammansmälta och förena de båda motsatta verldarna,
blef han, såsom skald betraktad, i de allvarliga
dikterna mera didaktisk än verkligt poetisk, i de
skämtsamma mera lekande än djup, mera qvick och
satirisk än rent humoristisk, - i allmänhet mera
talangfull än sann t konstnärlig. En blick på hans
utgifna skrifter torde rättfärdiga detta omdöme.
Den vittra delen af dessa skrifter, om vi undantaga
»V. Tal och föredrag» samt »VI. Afhandlingar»,
sönderfaller i tvenne skilda grupper, hvilka vi redan
antyd t, nemligen allvarliga och humoristiska, mellan
hvilka »IV. lieseminnen» bildar öfvergången. Icke
så, som skulle ej allvar ligga till grund för
Fahlcrantz’ humor; han är sjelf, såsom på flere
ställen, särskildt i sista bandet, tydligt framlyser,
fylld af föreställningen om humorns betydelse och dess
rent af heliga allvar. Men detta bottenallvar och dess
.uttryck i den på ytan lekande formen äro dock tvenne
fullkomligt skilda företeelser, som ej ega mera med
hvarandra gemensamt än det att utgöra olika sidor
af samma subjektiva uppfattning. Vi skola framdeles
se, huru just häri orsaken ligger till bristen i
Fahlcrantz’ humor, hvilken ej i en degel sammansmält
allvaret och skämtet, utan frambär dem skilda, liksom
äfven produkterna af skaldeverksamheten strängt skilt
sig i all-varligt-didaktiska och skämtsamt-fantastiska
stycken.
Den förnämsta bland de allvarliga dikterna är, som
bekant, »Ansgarius, bilder ur Nordapostelns lif»
i fjorton sånger. Vi hafva redan förut en gång i
korthet angifvit orsaken, hvarför denna för öfrigt om
så mycken språktalang, så mycken lärdom och skärpa,
samt äfven stundom om så mycket poetiskt sinne
vittnande dikt aldrig varit och aldrig skall blifva
populär. Vi upprepa, att detta härleder sig derifrån,
att i innehållet herr-skar alltför mycken strid mellan
dikt och verklighet, hvarom äfven författaren sjelf
trohjertadt skyndar sig att underrätta oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
