Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samlingar till svenska konst- och odlingshistorien. Utgifvna af N. M. Mandelgren. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Samlingar till svenska konst- och odlings
historien. Utgifna af N. M. Mandelgren.
Stockholm 1866.
Konsthistorien är en mycket ung vetenskap. Efter
att länge åtminstone i vissa grenar hafva utgjort
och varit betraktad som en sysselsättning,
passande till tidsfördrif för dilettanter och
rika kuriositetssamlare, hafva helt oväntadt dessa
kuriosa, hvilka till en början blott betraktades
rned nyfikenhet och undran, sedermera, då* de
ordnats af den historiska blicken, framträdt som
en högst märkvärdig organisk utvecklingskedja
och på förgångna tiders odling kastat ett ljus,
hvilket ofta till och med varit klarare och mera
öfverraskande, än de literära minnesmärkena mäktat
frambringa. Denna konstens och dess historias vigt för
den allmänna kulturhistorien är ett erkännande, som
med hvarje dag vinner i betydelse och kraft. Ledande
sina anor, liksom den moderna språkforskningen,
från literaturens och konstens pånyttfödelse i
början af vårt århundrade, då med de ny-roman-tiska
idéernas seger folkens forntid i sång och saga,
i historia och konst, i seder och bruk blef ett
med hänförelse omfattadt och ofta till öfverdrift
odladt studium, har konsthistorien, utom det att
hon jemte literaturhistorien utgör grundlaget för
den esthetiska forskningen, äfven mycken slägtskap
med språkvetenskapen och torde väl vara bestämd
att jemte denna sprida ljus i det dunkel, som
helt naturligt för våra blickar döljer slägtets,
liksom hvarje enskildt folks barndom. Konsten har
nemligen äfven ett språk, som har sina urgamla
rötter och stammar, bestående i typer och former,
hvilka härleda sig från ur äldsta tider samt genom
seklens lopp kunna följas i sin utveckling, till-dess
de för det moderna ögat blifvit nästan oigenkänliga
ge; nom den formförändring, utvecklingen fört med
sig. Det är dessa, dels nationella, dels allmänt
menskliga rötter och stammar, som den nationella
eller allmänna konsthistorien sträfvar att uppsöka och
ordna, fullkomligt på samma sätt som språkforskningen
på sitt håll, och det är derföre samlandet af alla
bidrag till en sådan historisk forsknings möjlighet
af hvarje odlingens vän måste helsas med glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
