Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
sien har nemligen i allmänhet en rent idealistisk
tendens och derföre kan den, när den förlorat
blicken för det verkliga lifvet, så lätt fastna
i den falska idealismens tomma former, utan att
i sitt eget framställningssätt ega någon mäktig
drifkraft till att söka lif och natur; den nöjer
sig lättare än någon annan konst, möjligen med
undantag af musiken, med de onaturliga fostrcn af
en förvänd och uppskriifvad fantasi, isynnerhet
som en ideal-verld, huru falsk den också är, af
en sådan föreställning anses vida förnämligare än
den verkliga, tillfölje af brist på insigt i rätta
sammanhanget mellan de båda verldarna. Måleriet åter
är i grunden rent realistiskt, ty dess sträfvan går
ytterst ut på att åtcrgifva verklighetens fulla sken,
att framställa det varande just så, som det ligger
för våra blickar. Derföre kan måleriet icke undvara
denna verklighet, som det skall af bilda. Konstnären
måste, om han vill vara sann, - och sanning,
esthetisk sanning, formens sanning och trohet är
hans första uppgift, om han vill komma skönheten
på spåren - han måste, säga vi, i hvarje ögonblick
vädja till denna verklighet och jemföra sitt verk
med den, för att icke råka in på just den afväg,
som ligger poesien så nära, nemligen fantasteri och
tom formalism. Det är förnämligast geriremålcrict,
som sålunda sammanknyter konsten och verkligheten,
och det är just gcnremålericts öfver-vigt inom vår
konst, som berättigar till det omdömet, att konsten
hos oss har ett bestämdt företräde framför poesien
genom sitt närmande till lifvet och naturen.
Vi kunna ej undertrycka den tanken, att vår
konst i detta ögonblick står på en vändpunkt i
sin utveckling. Efter att hafva haft tillfälle att
jemföra sig med brödraländernas konst och lära - af
den ena den trogna natursanningens och den stränga
teckningens betydelse, af den andra den poetiska
uppfattningen af folklif och natur, samt sjelf visa
dem, hvilka storverk färgens poesi kan åstadkomma,
får hon nu i stillhet återgå till sig sjelf för att
smälta, hvad hon lärt, och använda det till framtida
förkofran. Men icke nog dermed! De båda riktningar,
som vi ofvan angifvit, nemligen färgvirtuositeten
och den kärleksfulla återgifningcn af lifvet, den
subjektivt-musikaliska och den ob-jektivt-berättande
riktningen, koloritens och kompositionens, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
