Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
plastiken under många hundrade år utförde med sina
bilder, kan man föga hoppas i en tid, som ej längre
tror på dessa väsen, och i ett land, der ingen
kallelse till ett sådant arbete finnes. Eller huru
skulle man kunna framställa Thor, hemtande kitteln
hos jättarne, eller Thor logerande i ett hus, som
han sedan fann vara tummen till en jättevante? Sådant
kan inbillningskraften föreställa sig, men ögat kan
icke skåda det; det tillhör den diktande, men icke
den bildande fantasien, och att skilja dessa båda
områden är för en konstnär af allra högsta vigt,
om han vill bli trogen sin konst och stå på fast
botten, annars råkar han ut för svårigheter, som
aldrig skola bekämpas. Lyckligt är det derföre,
när man som Winge kan göra ett sådant grepp som
i hans «Loke och Sigyn», der det rent menskliga i
situationen är öfvervägande. Också har denna tafla,
som staten välbetänkt tillegnat sig, blifvit Winges
mästerstycke till datum. Man spårar tydligt såväl
i gruppens enkla och konstnärliga byggnad som i
typernas renhet samt formernas plastik och de
kraftfulla färgmotsättningarna, att bilden är
tillkommen under inflytelse af de store mästarne
i konstens hemland. Också är täflan signerad «Roma
1863». Vi vilja här i förbigående anmärka ett misstag,
sorn blifvit begånget af en dansk referent, hvilken
påstått, att Winges bild alltför mycket skulle påminna
om dansken Blochs berömda «Prometheus, befriad af
Herkules», målad för konungen af Grekland. I ämnet
och i hufvudfigurens ställning finnes verkligen
någon likhet, men rätta förhållandet är, att Winges
tafla var redan färdig, innan ens Bloch fått sin
beställning, utan att vi derföre i någon mön vilja
påbörda denne senare ett plagiat. Skulle vi mot Winges
bild hafva någon anmärkning att göra, så vore det mot
det nästan för mycket plastiska lugnet, en inverkan
af den romerska skönhetsverlden, dock icke så mycket
i Lokes figur, (hvilken blott förefaller oss något
för starkt lagd i båge, hvadan högra benet får en i
jemförelse med den öfriga kroppen mindre fördelaktig
förkortning), som icke mera hos Sigyn, hvars
statuariska ro gränsar till intressé-löshet. Till en
del torde väl detta äfven bero på typen, en mäktig
sammansmältning af nordiskt behag och sydländsk form,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
