Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866. I. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Utom Ankarcrona kunna vi nämna Troili, Södermark,
D’Uncker, Fagerlin, Brandelius, Arsenius, Kiörboe,
Lönnroth och Tlmlstmp. Men i Ankarcronas arbeten
mera än i någon af de andras röjer sig den militära
anden, och det ej blott i valet af ämnen, som oftast
behandla krigsscener från Algier och Marocko, utan
äfven i en viss hurtig och bestämd ansats i sjelfva
målningssättet. Det ligger en makalöst öfvertygande
sanning i denna ökennatur, som man aldrig sett, men
dock tror på, och det röjer sig en sådan säkerhet
i teckningen och en sådan djerfhet i touchen hos
dessa tumslånga fransmän och beduiner, vittnande om
en ovanlig skärpa i blicken och en utmärkt precision
i handen, att man verkligen vore frestad tro sig stå
inför en Yernet en miniature. «En Söndag vid Leksand»
är något mager i kompositionen och något ökentorr
i luften, samt påminner för öfrigt genom ämnet om
dansken Marstrands bekanta tafla på Christiansborg
i Köpenhamn, utan att dock ega hennes rikedom på
humor och poesi i de enskilda grupperna. Deremot
är en liten nykommen bild från Dalarne med getter,
som stångas, och barn, som se på, en liten god bit
med utpregiad karakter och öfvertygande trohet. -
Tillslut hafva vi äfven till denna afdelning att räkna
Brusewitz med hans tafla, «Linné och hans lärjungar»,
ett för målaren föga tacksamt ämne, hvilket, oaktadt
den rätt försvarliga behandlingen och grupperingen,
icke mäktar tillvinna sig något mera lifligt intresse.
Då vi nu gå öfver till den egentliga genren,
af hvilken vi dock i det förbigående redan haft
tillfälle att se ett och annat exempel i sammanhang
med öfriga arbeten af de mästare, vi betraktat, möta
vi åter en skugga, i sin art lika mäktig och kär som
Höckerts, nemligen D’Unckers. Men hos honom träffa
vi ingen stämningslyrik, utan vi underhållas af den
humoristiske epikerns berättelser ur samtidens lif,
och vi glädja oss åt studerandet af de ypperliga
karakterer, han presenterar för oss, och det så
innerligt och godt samt hänföras så lätt och så
fullständigt af detta detalj stadium, att vi rent af
glömma bort att se på det hela och uppfatta täflan
som ett afrundadt konstverk. Och deri göra vi äfven
fullkomligt rätt, likasom vi också anse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
