Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Tid och dess sträfvanden. Populära föredrag för folket af N. Lilja I. II. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
detta med några exempel är en temmeligen lätt sak;
och om vi härvid icke genomgå alla förf:s uppsatser,
så må vi vara ursäktade. I allmänhet bör det
medgifvas, att förf. med mycket större säkerhet rör
sig på de egentliga naturvetenskapernas område än på
filosofiens. Ja, vi vilja för korthets skull antaga,
att förf. i allt, som rör naturvetenskapliga frågor,
träffat det rätta eller meddelat riktiga notiser,
ehuru vi på intet sätt vilja garantera, att så
är förhållandet, och vi skola genom att endast
fästa oss vid de filosofiska och kulturhistoriska
resonnementerna, motivera vårt nyss fälda omdöme. -
Dessa resonnementer träffa äfven närmast folkets
andliga lif och böra derföre mest påaktas. Uppsatserna
om det ^filosofiska tviflet», om «vctande och tro»
och om «gud och andeverlden» äro, enligt vår tanke,
icke af något framstående vetenskapligt värde. Den
förra uppsatsen innehåller egentligen ingenting
annat, än att man bör akta sig för att blindvis och
godtroget antaga hvad andra säga eller tro. Hvari
det filosofiska i tviflet egentligen består, gör
förf. aldrig rätt klart; och vi förneka icke, att
sådant kan hafva sina svårigheter, ty enligt vårt
förmenande är uttrycket ((filosofiskt tvifvel» en
sjelfmotsägelse. Filosofi är vetande, och vetandet är
alltid objektivt visst och afgjordt. Tviflet betecknar
endast ett visst stadium i andens utveckling af
sitt vetande och sin filosofi; men något särskildt
filosofiskt tvifvel finnes icke till. Förf. synes
äfven närmast identifiera tviflet med kritiken. Härom
är derföre icke mycket att säga; det enda, man har
svårt att begripa, är förf:s mening med valet af
sina exempel; och detta gäller i synnerhet, när man
betänker, att förf. skrifver «popu-lära föredrag för
folket.» Ty hvarföre just välja rnytherna om Guds
uppenbarelse för Moses på Sinai berg, ormens tal till
Eva i paradiset o. s. v., och angifva dessa såsom
betydelselösa fantasifoster eller lögner, hvilka
för kritiken och tviflet förmenas skola sammanfalla
till ett tomt intet? Icke kan det vara för att
dermed karakterisera det «f i los o fiska tviflet»,
ty en filosof, som tviflar på lämpligheten att fatta
myther såsom fullt identiska med historiska uppgifter,
tviflar derföre icke på den djupa sanning, som finnes
i inythens omhölje. Och folket, som behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
