Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
den hemlighetsfulla clair-obscur, som gerna tillhör
hästskjul och stall.
På gränsen mellan djurmåleri och landskap står en ratt
aktningsvärd konstnärinna, friherrinnan v. Schwerin,
med tvenne «Landskap med kreatur». Visserligen
utgör i båda dessa taflor landskapet hufvudsaken;
men den grågröna tonen, åtminstone i den ena af dem
(hvaremot den andra är mera varm och lif-vande)
samt derjemte i dem. båda den brokiga förgrunden
och i den senare det mindre lyckligt återgifna
vattnet göra tillsarn-manlagda dessa landskap mindre
tillfredsställande än «kreaturen», hvilka i vårt tycke
äro fint och sannt målade och vittna om icke obetydlig
talang. Bland djurmålare anteckna vi till slut
äfven Wennerbergs «Helsingbönder med hästtransport»,
der den norrländska hästtypen synes bättre träffad,
än Magdalenas karakter är återgifven i den, förra
gången af oss omnämnda helgonbilden. Våra djurmålare
äro sålunda icke många, och så stor om-vexling ega
de ej heller att bjuda oss, men de äro dock i sin
art ganska aktningsvärda, och om flere af dem sakna
den poesi, som äfven sådana ämnen kunna innehålla,
så äro de dock i allmänhet sanna, och sanning är
första steget till skönhet.
Från det djuriska lifvet stiga vi nu ett trappsteg
längre ned på tillvarelsens skala, till naturen i
egentlig mening, till landskapet, hvilket i våra
dagars konst spelar en så stor och bestämmande
roll. Orsaken härtill är den, att landskapet,
hvilket isynnerhet som stämningsstycke är öfvervägande
lyriskt och musikaliskt, i denna sin egenskap närmast
motsvarar vår tids böjelse för subjektivism, eller
för att låta det egna lynnets personliga grundton
öfversvämma och, vi skulle nästan vilja säga, upplösa
alla fasta och objektiva gestalter. Derför beror
det äfven i dessa lyriska naturbilder icke blott på
de framställda föremålens sanning och trohet, utan
äfven - och kanske i ännu högre grad - på det sätt,
den större eller mindre genialitet i utförandet,
hvarom de bära vittne. På den bildande konstens område
upprepas sålunda ett faktum, som redan länge varit
synbart och till en stor del äfven spelat ut sin
roll på poesiens fält. Men liksom inom den poetiska
verlden de afgjordaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
